Skitstövlar käkar upp alla kakor

TVINGAS GÅ Flera avslöjanden har lett till att SCA:s vd Jan Johansson (bilden) har fått sparken, medan Sverker Martin-Löf meddelat sin avgång.

12 APRIL 2015. SCA-härvan

Men, hur tänkte de egent­ligen?” det är frågan man ställer sig efter att ha följt Svenska Dagbladets granskning av SCA-direktörerna de senaste månaderna.

Deras flygande, jagande och nu senast smisk.

Svenska Dagbladets Andreas Cervenka och N360:s Torbjörn Isacsson har bit för bit avslöjat hur kretsen kring styrelseordförande Sverker Martin-Löf och vd Jan Johansson i det stora svenska skogsindustriföretaget har missbrukat sin ställning.

Det har åkts med dotter till fotbolls-VM till en kostnad av fem miljoner, skickats helikopter för att hämta en kvarglömd plånbok samt i allmänhet affärsflugits som om företagets flygplan var en privat taxi.

Kostnaden för direktörernas flygande har varit 326 miljoner bara de senaste fem åren.

I veckan adderades den pikanta detaljen att SCA lagt flera miljoner kronor på tyska vildsvinsjakter. Ute på en prins Alois Konstantin Löwensteins slott utanför Frankfurt har direktörerna skjutit vildsvin, ätit gott, druckit dyrt och enligt så kallad ”tradition” har den som fällt sitt första vildsvin fått smisk på baken med en lövruska.

Överklassens diskreta charm, eller något åt det hållet.

Dyrt var det i alla fall.

Avslöjandena har lett till att SCA:s vd Jan Johansson har fått sparken och att styrelsens ordförande Sverker

Martin-Löf, som också var ledare för hela ägargruppen Handelsbanks­sfären, har meddelat sin avgång. I onsdags presenterades så den granskning som Svante Forsberg och Johan Munck har gjort av hela härvan. Deras slut­satser var tydliga: SCA har inte brutit mot några regler eller mot svensk lag, styrelsens ansvarsfrihet kan inte heller ifrågasättas.

De enda som dock helt verkade köpa denna bild var Dagens Industris ledarsida. Anders Hägerstrand, journalist för Dagens Industri, skrev i själva nyhetstidningen ”riv rapporten, gräv djupare och skrev en ny” vilket spontant tycks som en rimligare bedömning av läget. Granskarna fick hård kritik av kammaråklagare Thomas Forsberg på Riksenheten mot korruption och det visade sig ganska snart att de nästan uteslutande intervjuat människor som jobbar för SCA.

Men även om SCA-topparna har följt alla regler så är det inte det som är huvudpoängen. Folk blir arga ändå.

Och det är naturligt.

I sin bok ”Assholes: A theory” definierar filosofen Aaron James en ”skitstövel” som en person som:

1 ger sig själv speciella fördelar

och gör detta systematiskt.

2 gör detta utifrån en inneboende övertygelse av att ha rätt till dem.

3 är fullständigt immun mot andra människors invändningar mot vad han gör just på grund av sin djupt befästa känsla av att ha ”rätt” till dessa privilegier.

En skitstövel är med andra ord inte bara killen som äter upp alla kakorna. Det är killen som är helt övertygad om att han har rätt till alla kakorna.

Det är av denna anledning som skitstövlar, enligt Aaron James, gör oss så förbannade. För att det aldrig någonsin kommer att gå upp för dem att de gör något fel.

Till skillnad från en psykopat, som är fullt medveten om att det är taskigt att äta upp den sista muffinsen eller använda företagets pengar till privata semester­resor, uppfattar sig skitstöveln ha moralen på sin sida. Grunden till denna känsla ligger i att anse sig stå över andra. Vara så viktig, så värdefull, så upptagen och så begåvad att normala regler inte gäller.

”Skicka helikoptern, jag har glömt min plånbok!”

Skitstöveln är inte som en sociopat: som anser sig själv existera på ett helt annat etiskt plan. En sociopat är oförmögen att resonera i moraliska termer vilket skitstöveln definitivt kan. Skitstöveln tycker helt enkelt bara att han (enligt Aaron James är det oftast en man) är lite bättre.

Just på ledarskapspositioner inom näringslivet är han överrepresenterad.

Frågan är varför.

Kanske är det inte så konstigt. I flera decennier har vi knäböjt inför ekonomiska teorier som mer eller mindre bokstavligen har dikterat för oss att rika människor är förmer än andra.

Har du mycket pengar betyder det att du har förtjänat dem. Marknaden har alltid rätt. Är det då så konstigt att direktörer som de senaste årtiondena har tilldelats högre och högre löner och bonusar av ”mark­naden” blir övertygade om att de har rätt till privilegier och en livsstil som vi andra aldrig skulle drömma om, än mindre dra på företagskortet?

Vid en av SCA:s svenska fabriker uppmanades de anställda att skriva sina namn på plastmuggar för att spara pengar, samtidigt flög vd:n till sport­evenemang för miljontals kronor.

Aaron Jones förklarar vår ilska mot skitstövlar med att de genom sin inneboende övertygelse om att de har all rätt att tränga sig före i kön vägrar acceptera att vi alla förtjänar samma grundläggande respekt.

Bara genom att vara människor.

Huvudpoängen i hela den här härvan är egentligen kanske inte vilka regler som eventuellt har brutits utan vilken typ av kultur som verkar kunna frodas på toppen.

Ett gäng skitstövlar som dunkar varandra i ryggen, eller förlåt, smiskar varandra i baken?

Svenska företag och det svenska samhället borde kunna frambringa bättre ledare än så.

Klarar de inte av det, då är något på allvar fel.

Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.

Följ ämnen i artikeln