Dominika Peczynski lider av dålig fantasi
Förklarar varför en "internationell popstar" hamnade hos Liberalerna
På Liberalernas röstsedlar förra året var ett av namnen ”Dominika Peczynski, internationell popstar.” Det krävdes mycket disciplin för att inte kryssa detta uppiggande inslag.
I SR:s Söndagsintervju säger Peczynski att hon är ”Folkpartist av hävd. Jag röstar på samma parti som mina föräldrar. Det kan man säga vad man vill om.”
Nog finns det saker man både kan och vill säga om det. Det är visserligen inte ovanligt, men konstigt, att automatiskt rösta på samma parti som sina föräldrar. Att erkänna det är ännu märkligare.
Politisk åsikt etableras ofta i tidiga tonåren och påverkas starkt av familjen. I trettioårsåldern röstar många som sina föräldrar. Men de flesta låtsas att man valt själv.
Det är ju lite pinsamt att svälja sina föräldrars åsikter utan protest. Vi försöker ändå vara ett land för vuxna.
Kanske är det någon typ av avundsjuka som ligger i botten här? Vad skönt det måste vara, tänker jag, att växa upp i en familj där alla sitter och bekräftar varandra hela tiden. Vilket slät människosyn att tankspritt dra handen över.
Nu kanske vissa hävdar att det handlar om en gedigen identitet, typ arbetarklassen röstar vänster.
Som socialist önskar man ju det. Om folk skulle rösta utifrån klass så skulle vänstern vinna så stort. Det är surt att det inte är så.
Ens familjs erfarenheter av förtryck och motstånd präglar en såklart. Det översätts ibland direkt till ett parti eller till och med en enskild politiker.
Som med Dominikas familj.
1979 rasade den dåvarande invandrarministern och folkpartisten Per Ahlmark för att familjen skulle få sitt uppehållstillstånd indraget. De skulle skickas tillbaka till Polens omfattande förföljelse av judar. Det var dessutom brottsligt att fly från länder inom Warszawa-pakten. Om man skickades tillbaka väntade barnhem, och fängelse för föräldrarna.
Klart man kanske röstar av hävd i sådana fall, det är väl inget fel med det.
Men det skaver när det handlar om något annat. Kanske en stark självgodhet som går i arv mellan föräldrar och barn? Vi och dem tänk?
Eller en typ av slentrianröstande och brist på fantasi, uppror och självkritik?
Dessutom har de flesta partier förändrats en del sedan ens föräldrar valde parti. Likt en gammal förälder tycker partier inte alltid om att diskutera tidigare mörka misstag. Det kan vara lite svårt att prata om ens sämre sidor. Skönmålning gäller. Det är vårt fel att vi tror på dem.
Vad sägs om att våga erkänna att något skaver? Du är ju inte ett barn längre.
”Vad tycker du? Röstar du som dina föräldrar? Läs chatten i efterhand.”
- Stina Pettersson29 maj 2023
Nu är chatten tyvärr slut för idag! Ha det bra :)
- 29 maj 2023
Det tycker jag mig se också! Frågan är hur långt det där extra i plånboken räcker om välfärden fortsätter få mindre och mindre pengar.
Idag tror jag man röstar mest efter plånboken, ex skatteavdrag, i a f de jag känner
BG - 29 maj 2023
Det låter som en härlig uppväxt tycker jag, där du verkar fått insyn i mycket härligt föreningsliv! Jag blir nästan avundsjuk :)
Man säger ju att barn inte gör som deras föräldrar säger, utan de tar istället efter vad de gör. Bägge mina föräldrar var aktiva socialdemokrater i de lokala föreningarna, och det var med den ideologin som S (iallafall på den tiden) stod för som jag växte upp med. Så det är egentligen bara naturligt att man då tar efter sina föräldrars mentalitet av arbetarrörelser och fackföreningar som man röstar som man gör i riksdagsvalen. S har tyvärr tappat lite av sin ideologiska identitet idag, men jag tror fortfarande på ursprungsidén. Så jag är socialdemokrat i blodet, och det skäms jag inte för.
H Eriksson - 29 maj 2023
En av de sakerna jag tänkte mycket på när jag skrev texten var just de som röstar på S för att deras föräldrar gör det. Frågan är om det blir vanligare eller ovanligare?
Fy fan vad dåligt skrivet av dig. Hennes val har inte avgjorts av hennes föräldrars val av partitillhörighet, utan hon har själv kommit till sitt beslut! Tänk alla S-ossar däremot som har ärvt sina föräldrars röst på S!
rickard - 29 maj 2023
Ja, det här är ju också en fråga. Röstar man efter ideologi eller "årets valfrågor" ?
Jag röstade som mina föräldrar i de rvå första val jag fick delta men sedan har jag röstat med både hjärna och hjärta baserat på egna erfarenheter och ideologi. Jag tycker personligen vi ofta fastnar i att få allt att handla om ”årets valfrågor” istället för att diskutera den politiska ideologin som ligger bakom partierna. Tror fler skulle kunna hitta sin politikiska övertygelse om de röstade fram ideologier istället för att bara rösta på ”mer pengar till vården” eller ”lägre drivmedelspriser”…
Susanne