Batonger räcker inte för verklig trygghet

Karl-Petter Thorwaldsson och Stefan Löfven

Säkerhet, lugn, skydd. Där är några synonymer till ordet ”trygghet", en glosa som inte så sällan återkommer i det socialdemokratiska språkbruket. Hela fem gånger förekommer det i Olof Palmes 36 år gamla anförande om varför han var demokratisk socialist. Socialdemokraternas valmanifest 2002 hette ”Tillsammans för trygghet och utveckling” och när partiet samlades till kongress förra året var det under parollen ”trygghet i en ny tid”.

Offentlig sektor i glesbygd

Och sakta har ordets betydelse förändrats, från generösa pensioner och en väl fungerande sjukvård till skärpta straff och fler övervakningskameror. Någon sorts kröning på den utvecklingen kom i tisdags när S presenterade sin valstrategi och lade huvudfokus på just lag, ordning, brott och straff.

Lite svårt är det att förstå hur den Stefan Löfven som i går framträdde i Stockholms folkhus när LO presenterade sin valplattform - typiskt nog med rubriken ”Trygghet för vanligt folk” - ska ro den strategin i hamn. Här, inför 700 deltagare, låg statsministerns fokus på större anställningstrygghet, bättre a-kassa och att maktbalansen mellan arbete och kapital ska återställas.

Och kanske är Löfven mer hemma i LO:s prioriteringar än i partiets. Fackorganisationen kräver bland annat att inkomsttaket i a-kassan höjs, att skattesystemet görs mer rättvist, att skolorna får mer resurser, att yrkesutbildningen byggs ut, att heltid blir norm på arbetsmarknaden.

Dessutom innehåller valplattormen en rejäl satsning på offentlig sektor. 70 miljarder vill LO att nästa regering ska satsa på skolan och sjukvården. Man vill ha en särskild satsning för att välfärd och offentlig service ska finnas tillgänglig i glesbygdskommuner som har problem med utflyttning.

Ungefär 86 procent av svenskarna anser att de behövs i samhället, men det är inte alla som känner sig som en del i gemenskapen. Låginkomsttagare, lågutbildade, personer utan svenskt medborgarskap och sympatisörer med Sverigedemokraterna känner sig oftare än andra grupper utanför. För att göra att göra något åt det måste man tillhörighet, samhällsgemenskap och, tja, trygghet.

Ökad sammanhållning

Statsvetarprofessorn Bo Rothsteins forskning pekar mot att den generella välfärdsstatens institutioner och deras omfördelande uppdrag leder till mer sammanhållning och tillit i ett samhälle. En välfärd som fungerar leder till ökad jämlikhet vilket i sin tur stärker tilliten bland människor. I samhällen som präglas av en hög social tillit ökar också stödet för utbyggd välfärd och jämlikhetspolitik.

Så kan man också tala om trygghet i en ny tid.


Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.