Nya skyltar hjälper inte de arbetslösa
Svensk arbetsmarknadspolitik halkar efter
Nyligen kunde Arbetsförmedlingens nya chef Maria Mindhammar lämna en rapport om läget på den krisande myndigheten. Först fick moderater och kristdemokrater igenom sin servettbudget. Sedan slog januariavtalet fast att själva arbetsförmedlandet skulle privatiseras.
Den kontorsslakt som följde skapade politiskt kaos och höll på att kosta den nya arbetsmarknadsministern jobbet. Men nu kan Mindhammar rapportera att Arbetsförmedlingens kontor är på väg tillbaka. Lokal närvara är säkrad - det är så man uttrycker sig - på 99 av de 132 orter där kontoren skulle avvecklas.
För nästa år begär myndigheten nu flera miljarder extra i anslag. Det kostar att rädda det som räddas kan.
Betyder det att allt är frid och fröjd igen? Verkligen inte.
Principerna ligger fast
För det första finns grundprincipen i Januariavtalet kvar. Själva arbetsförmedlandet ska fortfarande privatiseras. Det kommer att ta lite längre tid och det kommer inte att bli full etableringsfrihet för privata arbetsförmedlare. Men det arbetslösa kommer fortfarande att vara hänvisade till privata företag på jakt efter vinst.
Exakt vad myndigheten Arbetsförmedlingen ska göra med sin "säkrade" lokala närvaro har januaripartierna lite svårt att förklara.
Än viktigare är kanske att den svenska arbetsmarknadspolitiken befunnit sig i strykklass länge. Det gäller speciellt det vi brukar kalla aktiv arbetsmarknadspolitik, inte minst utbildning.
Sverige halkar efter
En liten rapport från LO visar att Sverige gått från att vara ett av de länder som satsar mest på aktiv arbetsmarknadsutbildning till att i stället ligga efter jämförbara länder. Samtidigt har vi gått från att vara ett land med relativt låg arbetslöshet till siffror som ligger över många andra länders.
Samtidigt vet vi att bristen på kompetent arbetskraft är en av de viktigaste flaskhalsarna för tillväxten. Det går att ana ett samband.
Under regeringen Reinfeldts första år sjönk statens satsningar på arbetsmarknadsutbildning som en sten. På den tiden handlade det ju i stället om att antingen coacha arbetslösa eller förpassa dem till slutförvar i fas 3.
Lång process
Skiftet inleddes dock betydligt tidigare, redan i slutet av 1990-talet. Den svenska arbetsmarknadspolitiken gav helt enkelt upp förhoppningen om utbildning som en nyckelfaktor för omställning redan på socialdemokraternas tid.
Privata arbetsförmedlare lär inte bryta den utvecklingen. I synnerhet inte om de får betalt för att leverera snabba resultat i form av anställningar.
Med långtidsarbetslöshet, integrationsproblem och kompetensbrist borde vi prata om hur vi kan storsatsa på aktiv arbetsmarknadspolitik. Att den politiska debatten om arbetsmarknadspolitiken istället handlar om kontor och AF-skyltar är ett underbetyg.
Podden Jobbet är ett samarbete mellan Aftonbladets ledarredaktion och tidningen Dagens Arbetet. I det första avsnittet svarar statssekreterare Roger Mörtvik på Helle Kleins och Ingvar Perssons frågor, bland annat om skyddsombudens rättigheter.
Lyssna här eller där poddar finns.