Alliansen återuppstår inte så länge SD spökar

Sorry Timbro, borgerligheten är död

Mycket har hänt sedan Fredrik Reinfeldts och Alliansens  år vid makten.

Vad är borgerlighet när den inte längre definieras av att vara en motpol mot socialdemokratin? Den frågan är relevant, särskilt i tider av ett helt förändrat politiskt landskap. Förvalstider när det mesta kretsar kring högerpartiernas relation till Sverigedemokraterna.

Frågan om borgerlighetens framtid utgör grunden i den nyutgivna antologin "Efter Alliansen" (2021, Timbro).

"Den här boken är ett försök att starta ett nytt borgerligt projekt" skriver Emanuel Örtengren, en av bokens redaktörer. Och visst behöver den Svenskt Näringslivsstödda tankesmedjan Timbro hitta ett existensberättigande – inte bara för högern utan också för sig själva – när borgerligheten som begrepp kan sägas vara på väg bort.

Att boken är viktig också för Svenskt Näringsliv är lika uppenbart.

Mycket står på spel för landets samlade företagare om en högerpopulistisk, nationalprotektionistisk politik får större utrymme på bekostnad av en marknadsorienterad sådan.

Boken som kan förmodas vara riktad mot de inom svensk höger som inte riktigt gillar de senaste årens utveckling. Till dem som vill ha en anständig höger utan populism. Här skriver Tove Lifvendahl om social rörlighet, Alexandra Ivanov om internationalism och Sten Tolgfors om stad och land. Klassiska högerfrågor helt enkelt.

Mycket är rena upprepningar av sådant Timbro brukar uttala sig om. Att staten och marknaden ska vara så fria som möjligt, inklusive arbetsmarknaden.
Sådant som svensk vänster brukar bli upprörda över.

Men det är ändå uppfriskande att höra sansade högerröster som Adam Danieli och Hanna Wagenius lyfta diskussionen om rättsstat och rättssäkerhet för att stärka individens rättigheter och att påminna om varför kameraövervakning och hårda fängelsestraff inte kan vara högerns universallösningar för ett tryggt samhälle.

Det är uppenbart att den här boken inte hade kommit till om det inte vore för SD. Ändå handlar boken mest om en värld där SD trollats bort.

Samma trolleri som är så populärt bland borgerliga partier just nu. Som när Nyamko Sabuni säger att hon vill ha tillbaka Alliansen men med det utesluter att säga att hon därmed stödjer SD.

Boken ger ett viktigt medskick till svensk borgerlighet som man bara kan hoppas att de tar till sig av. Den skarpa uppmaningen är tydlig: Svenska högerpartier måste akta sig för att gå i SD:s kulturkrigsfälla. Kursen behöver i stället hållas stadigt på ekonomisk liberalism och konservativ frihetlighet, helt enligt traditionell borgerlig ideologi.

Med antologin tas både Moderaterna och Kristdemokraterna hårt i örat. Båda partiernas SD-flirt synas och kritiseras.

Det är onekligen ovant för Aftonbladets ledarsida att ge Timbro poänger. Men påminnelsen som boken gör är välbehövlig. En rimlig, demokratisk och rättighetsbaserad höger är en aktör som går att resonera med. Och inte bara det – en traditionell borgerlighet går att förhandla med, avkräva ansvar av och även samarbeta med.

Traditionella högerliberala partier är demokratiska aktörer i ett demokratiskt system.

Så är det inte med en höger som gör sig beroende av ett populistiskt enfrågeparti som vill skicka ut invandrare och kontrollera media.

Timbros bok kan läsas som en välbehövlig påminnelse om vad borgerligheten bör stå för, vad de positiva krafter som ännu återstår bör kämpa för. Och kanske viktigast – att mana den trots allt rimliga högern bort från allt vad antidemokrati och högerextremism heter.

Mycket talar för att det är för sent. Men visst är det bra att det finns de som vågar hoppas på något annat.

***

Chatta med Lina Stenberg. Chatten öppnar 09.00, men ställ dina frågor redan nu.

Denna chatt är stängd.

  • Lina Stenberg
    6 april 2021

    Tack för en bra chatt! Ha en fortsatt bra dag så hörs vi snart igen!

    /Lina

  • Lina Stenberg
    6 april 2021

    Hej Zeid,

    Vallöften ges av alla partier i något slags förhoppning om att de kan genomföras – om de har majoritet osv. Dessvärre finns inte ett tillräckligt stöd för familjeveckan i riksdagen, men förhoppningsvis kan det ändras.

  • 6 april 2021

    Det talas mycket om populism i politiken numera.

    Var det populism när S märkte, strax före förra valet, att makten var förlorad, och de då kom med löftet om Familjeveckan?

    Detta löfte berör 1 583 600 föräldrar.

    Hur många lockades av detta löfte att rösta på S?

    Nu blir det inte någon Familjevecka, utan troligen endast 1 Familjedag, våren 2022.

    Men, var löftet om Familjeveckan ett populistiskt påfund, av ett parti i kris?

    Zeid Liedman
  • Lina Stenberg
    6 april 2021

    Hej Johan,

    Ja det är onekligen komplicerat att förhålla sig till ett växande populistiskt parti i ett demokratiskt system.

    Det är precis som du skriver, viktigt att få väljare att genomskåda SD som det kappvändarparti det är.

  • 6 april 2021

    Alla måste förhålla sig till SD:s existens och storlek. Taktiken från vänster verkar vara att brunmåla M, KD och L. Men frågan kvarstår, vad tycker ni att borgerliga väljare ska göra? Låta bli att rösta, rösta blankt eller bli sossar? Det sistnämnda är för egen del lika uteslutet som att rösta på SD. Jag tror inte att Ulf K kommer att göra Sverige till fjärde riket om han blir statsminister 2022. Ni borde istället försöka att förstå varför SD är största parti inom LO-förbunden och göra något åt problemen. Det ni hålls med nu duger inte.

    Johan