Mejla

Anders Lindberg

Sluta käbbla och satsa på äldres välfärd istället

Svensk krisberedskap fanns bara på papper

Publicerad:
Uppdaterad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Coronakommissionen överlämnade sitt första delbetänkande till regeringen 15 december. Ordförande Mats Melin och socialminister Lena Hallengren deltog på den digitala pressträffen
Foto: Amir Nabizadeh/TT / TT NYHETSBYRÅN
Coronakommissionen överlämnade sitt första delbetänkande till regeringen 15 december. Ordförande Mats Melin och socialminister Lena Hallengren deltog på den digitala pressträffen

LEDARE

Coronakommissionens första rapport bör mötas av självkritik, inte pajkastning. Kommissionen går noggrant inom äldreomsorgen och den bristande beredskapen. Den slår fast att Sveriges strategi att skydda de äldre har misslyckats.

Vi svek de äldre och har under lång tid svikit de äldre i bred politisk samsyn, det är nog den viktigaste slutsatsen. De litade på att Sverige skulle finnas där - och dog.

Systemfelen i äldreomsorgen är kända sedan tidigare: ett splittrat ansvar för medicinska bedömningar, privatiseringar, svältfödda organisationer och riktigt usel personalpolitik.

Efter terrorattackerna mot World Trade Center i New York 11 september 2001 konstaterade utredningskommissionen att ett avgörande problem var att ingen i förväg hade kunnat föreställa sig det som hände. Misslyckandet med att förhindra angreppet berodde på failure of imagination - på bristande fantasi.

Jag tror vi borde börja där. Vi visste att en pandemi skulle kunna slå till igen. Ändå klarade ingen av oss att föreställa sig konsekvenserna.

Det som har hänt förpliktigar. Riksdagen borde lägga käbblet åt sidan, sätta sig vid ritbordet och bygga om både äldreomsorgen och den svenska krisberedskapen i grunden. Regeringens arbete med en ny äldreomsorgslag och en pandemilag fyller sitt behov. Men det räcker inte.

Den krishanteringsmodell Sverige har med självständiga myndigheter och stort lokalt ansvar fungerade inte i en nationell civil kris. Så, vad ska vi göra åt det?

Tyvärr misslyckades Coronakommissionen på precis den punkt som vi och andra varnat för, den har låtit sektorsintressenas självbild styra beskrivningen av verkligheten. Kommissionen går därmed i precis samma fälla som Folkhälsomyndigheten gick i när den trodde att vi hade fungerande äldreomsorg i Sverige.

Att som nu låta 21 regioner, nästan 300 kommuner och en handfull nationella myndigheter bedriva egen coronapolitik, delvis skild från regeringens, blir absurt.

En väldigt tydlig varningssignal i rapporten är att Sveriges kommuner och regioners intresseorganisation, SKR, i praktiken inte granskas alls.

SKR:s retorik är alltid att de saknar makt, de bara samordnar och bjuder in till möten. I verkligheten vet alla som arbetat med regional- och kommunalpolitik att SKR sannolikt är den mäktigaste lobbyorganisationen i landet. Där sitter de ledande kommun- och regionpolitikerna och det är där svensk välfärd i sin praktiska vardag utformas.

SKR:s bärande idé kan uttryckas i två principer: staten ska hållas borta från makten i kommunerna men staten ska ändå hållas ansvarig för hur det går i kommunerna.

Coronakommissionen har klivit i precis den fällan. Det framgår på flera punkter i rapporten.

Kommissionen är opartisk mellan partierna. Men förvaltningspolitiskt formas rapporten till ett rungande ja till den svenska stuprörsmodellen. Alltså just den anda av att värna strukturer, pinka revir och försvara egna ansvarsområden som nu behöver förändras.

Tydligast blir det i slutsatsen att regeringen enligt grundlagen styr riket och att nuvarande och tidigare regeringar därför är ansvariga för bristerna i äldreomsorgen.

Sveriges ledande professor i statsvetenskap, Bo Rothstein, kommenterade detta i SVT:s Morgonstudion.

– Det är klart att regeringen har ett ansvar för det här misslyckandet men det är lite konstigt att lägga huvudansvaret på regeringen när kommissionen faktiskt säger att ansvaret för vård och omsorg kvarstår oförändrat hos regioner och kommuner även i en sådan här krissituation.

Att regeringen styr riket är nämligen inte det enda som står i grundlagen. Där framgår även att vi har ett kommunalt och regionalt självstyre, att våra myndigheter är självständiga och att den offentliga makten ska utövas under lagarna.

Regeringen får därför inte bestämma vad Region Stockholm eller Olofströms kommun ska göra. Den kan inte ens beordra Folkhälsomyndigheten att utfärda en viss rekommendation.

– Vi har ju haft en situation som om landet skulle ha varit invaderat av en främmande makt och överbefälhavaren och försvarsministern bestämmer att vi ska gå till motattack. Men regementschefer och flottans ledning säger "vi är inte riktigt klara" eller "vi har inte lust att göra det nu" eller "vi har inte tränat tillräckligt" och så vidare. Så kan man inte ha det i en kris, säger Bo Rothstein.

Detta vet självklart Coronakommissionen, resonemanget om regeringens ansvar är teoretiskt. Det står ju att regeringen styr riket, alltså är den ansvarig.

Om något land är världsmästare i formalism och failure of imagination så är det nog vi.

Som den brittiske författaren P.G. Wodehouse uttryckte saken i boken The Small Bacheler från 1927.

"Du ogillar svenskar?"
"Ja, sir."
"Varför?"
"Deras huvuden är för fyrkantiga, sir."

Så vad bör göras?
En lösning vore att reformera svensk krishantering så att den utgår från de verkliga hot och risker vi står inför snarare än från stuprören.

Personligen tror jag exempelvis att det kommunala självstyret och myndigheternas självständighet till viss del borde tas bort vid stora kriser. Krisledningen bör vara samlad hos en myndighet, förslagsvis hos MSB, direkt under regeringen.

Vi bör även införa en möjlighet för riksdagen att besluta om undantagstillstånd, en fredstida form av Höjd beredskap där regeringen ges större befogenheter.

Att som nu låta 21 regioner, nästan 300 kommuner och en handfull nationella myndigheter bedriva egen coronapolitik, delvis skild från regeringens, blir absurt.

Jag tror även statsrådens personliga maktbefogenheter borde diskuteras. I dag får Lena Hallengren frågor om hon bör avgå trots att hon faktiskt inte har fått bestämma över äldreomsorgen i kommunerna eller ens över Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten. En bättre lösning vore sannolikt att införa ministerstyre vid kriser. Då blir beslutsvägarna snabba och ansvaret tydligt.

Vi må ha hamnat här på grund av failure of imagination.

Men efter snart ett år då verkligheten hunnit i kapp finns rimligen ingenting att skylla på.

***

Över jul och nyår tar chatten på söndagar paus

Av: Anders Lindberg

Publicerad:

LÄS VIDARE

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.