De dansande kistbärarna blir mitt minne från 2020
Det blev inte bara liemannens år - skrattet lever
De "dansande kistbärarna" finns på riktigt, i Ghana i västra Afrika. I stället för ett sorgligt och värdigt avslut dansar de med kistan på axlarna till den sista vilan. Anhöriga dansar och sjunger med.
Det ser ut som truppgymnastik ungefär, fast med en älskad avliden som huvudperson. Dansen blev ett populärkulturellt fenomen i BBC för tre år sedan och har under pandemin utvecklats till en internet-meme till tonerna av Tony Igys "Astronomia".
En slags pestens signaturmelodi.
Om du har barn är sannolikheten stor att detta redan har drivit dig till vansinne, på Facebook, Twitter, Youtube och TikTok.
Överallt denna entoniga electropop.
Överallt dessa allvarliga män i prydliga vita slipsar som rockar loss med kistor på väg till ännu en jordfästning.
Donald Trump använde en av de mer kända sekvenserna med "dansande kistbärare" i en kampanjfilm. På kistan hade Trump skrivit "Biden President".
Inte så subtilt kanske.
Men om drygt två veckor är det faktiskt Donald Trump som ska bäras ut, vare sig han vill eller inte. Och inte bara kistbärarna kommer att dansa av glädje.
Om inte covid-19 förstört det mesta av 2020 hade Trumps valförlust och misslyckade försök till statskupp varit det största som hänt. Nu bleknar till och med maktens stora pendelrörelser vid sidan av den största pandemin sedan spanska sjukan.
Men 2020 blev faktiskt inte bara liemannens år.
Det fanns även strimmor av hopp.
En vindkantring till något bättre.
Låt oss gå fyra år tillbaka, till 2016. Enligt Oxford Dictionary var årets ord "post-truth" eller postsanning. Under Brexitomröstningen hade Lämna-sidan ljugit sig tvärs igenom hela valkampanjen. En av kampanjledarna, Michael Gove, hade svarat på kritiken med orden "Det brittiska folket är trötta på experter".
Hans kampanj hade hävdat att miljarder pund lätt skulle kunna tas från EU-avgiften och ges till sjukvården, antytt att länder som Turkiet, Irak och Syrien var på väg att bli medlemmar och påstått att Brexit skulle gå lätt som en plätt.
Samma år lånade Donald Trumps valkampanj retorik från 30-talet. I stället för "Lügenpresse" kallade har visserligen media "Fake News" men budskapet gick fram ändå.
Efter valet möttes 200 högerextremister i Ronald Reagan Building i Washington, D.C.
“Hell Trump, hell vårt folk, hell seger!” utropade Richard Spencer, ledare för USA:s så kallade Alt Right-rörelse.
I kulisserna drev Vladimir Putins trollfabriker och hackare fram ett allt hårdare, galnare och polariserat samhällsklimat. Statsvetarprofessorn Timothy Snyder varnade i Om tyranni : tjugo lärdomar från det tjugonde århundradet för fascismens återkomst som ett verkligt hot - även i Amerika.
"Postsanning är prefascism", skrev han.
Segern för Lämna-sidan i Brexitomröstningen och för Donald Trump beskrevs som inseglet till en ny tid. Där "folket" skulle driva "eliten" på porten, EU upplösas och högernationalister ersätta vänster- och mittenpolitiker överallt.
"2016 var året då den anglosaxiska världen vaknade", sa Marine Le Pen, presidentkandidat från Nationella fronten i Frankrike från scenen i tyska Koblenz 21 januari 2017.
Vid sin sida hade hon Frauke Petry från Alternativ för Tyskland, Matteo Salvini från Italiens Lega Nord och Geert Wilders från Nederländerna.
Nu var deras tid kommen.
Eller inte.
Matteo Salvini blev visserligen under en tid inrikesminister i Italien men sen tog det stopp.
Fyra år senare har Brexit blivit ett plågsamt och långdraget haveri, förebild för ingen, och Donald Trumps vetenskapsförakt överlevde inte viruset. Högerpopulismens malström har visserligen skadat demokratin - men står inte som segrare.
Skyttegravarna finns kvar, men mötet med smittan har tömt kulturkriget på mycket av dess kraft. För denna gång.
Årets ord 2020 är istället "lockdown".
Även den dödförklarade liberala världsordningen vaknade till liv 2020.
I Belarus reste sig folket efter ännu ett fuskval riggat av diktatorn Aljaksandr Lukasjenko som styrt sedan 1994.
Även i Belarus började de politiska förändringarna efter misslyckad coronahantering.
Lukasjenko förlorade egentligen presidentvalet mot Svjatlana Tsichanouskaja vars enda löften var att frige politiska fångar och arrangera ett fritt och rättvist val.
Sedan dess har gatuprotesterna fortsatt.
Ödet har onekligen sinne för humor. Medan Vladimir Putin ägnat de senaste åren åt att korrumpera den liberala demokratin i väst vajar nu frihetens rödvita flaggor på hans egen förstutrapp. Och snart lämnar Trump Vita huset.
Det ständiga tumultet i USA och EU har sedan flera år gett Ryssland, och även Kina, relativt fritt spelrum att pressa på världen sina illiberala, auktoritära och nationalistiska idéer. Under coronapandemin har de fortsatt av bara farten.
Men den västvärld som kliver fram ur covids skugga kan bli en annan än den som stängde ner i mars 2020.
Kanske har vi trots allt passerat Peak Populism.
Finanskrisen och flyktingkrisen ligger i backspegeln, liksom Trump och Brexit. Även om konspirationsteorierna lever och frodas är det vetenskapen som gett oss vaccin. Naiviteten som präglat väst i mötet med Kina och Ryssland är i allt väsentligt bortblåst.
Inte så att vi saknar utmaningar, arbetslösheten är skyhög och världsekonomin ligger i spillror. Men det finns trots allt en väg framåt. Det finns ett verkligt hopp.
Det är nog detta som gör de "dansande kistbärarna" så stora. De vägrar ge upp, de visar att livet är starkare än döden. Och det finns ingenting vi hellre vill känna just nu.
Men än är det inte över, än får vi inte slappna av.
I maj spelade gruppen in en video till sociala medier med en hyllning till världens läkare, denna gång iförda ansiktsmasker.
Kistbärarnas ledare Benjamin Aidoo log, men budskapet var klart som is. "Stanna hemma, eller kom dansa med oss".
Sen skrattade han lite.