Mannen begravdes levande på jobbet
Högerns och SD:s bromskloss kostar liv
En man i 50-årsåldern dog i söndags efter att ha fått jordmassor över sig i samband med grävningsarbeten i det lilla jordbrukssamhället Ölöv i Skurups kommun. Ytterligare en man skadade benet när han försökte rädda mannen.
– Det handlar om ett grävningsarbete som pågått på en tomt, en åker. Den omkomne befann sig i en typ av djupare dike som haft rasmassor på sidorna och som rasat ner, säger åklagaren Klas Norelius till tidningen Byggnadsarbetaren.
Dessvärre var den 50-årige mannen inte den ende som inte kom hem levande från jobbet i förra veckan.
I Mora föll en 25-årig man från över tio meters höjd på ett sågverk. Underlaget som mannen stod på gav vika. Dagen efter klämdes en man i 35-årsåldern till döds när han körde en truck på ett företag i Landskrona.
Samtliga olyckor utreds nu av polisen och Arbetsmiljöverket.
Tre döda på en vecka
Tre dödsolyckor på jobbet på en vecka. Sammanlagt har 26 personer fram till att dessa rader skrivs mist sina liv på arbetsplatsen i år. Under hela förra året var antalet 24, under ett "normalt år" brukar dödstalen ligga runt 35-40.
Om pandemin spelat in i nedgången förra året är egentligen sekundärt, ingen ska behöva vara orolig för om de kommer att överleva arbetsdagen.
Varje dag på vägen till förskolan går jag förbi en stor byggarbetsplats. På stängslet sitter en stor bild på glada barn och texten: "Mina föräldrar jobbar här, sänk farten". Ändå ser jag ständigt fordon som hänsynslöst dammar förbi.
Det är inte tjänstemännen i kostym och dräkt eller de som duschar före jobbet istället för efter som drabbas av dödsolyckor på jobbet. Det är bland LO-yrken, och då främst i byggbranschen, riskerna är som störst. Men även skogs- och jordbruk samt tillverkningsindustrin är utsatta yrkesgrupper.
Den stora nedgång i antalet dödsolyckor som noterats 2020 gäller heller inte generellt för LO-yrken. Där är döden en ständig faktor.
Skulle kunna undvikas
I en kartläggning som Arbetsmiljöverket gjorde över dödsolyckor på våra arbetsplatser under 2018 och 2019 konstateras att samtliga dödsolyckor skulle ha kunnat undvikas. Om bara de regler och förordningar som finns och de rutiner som borde ha varit på plats hade följts.
Men så sker inte, och det beror till stor del på en maktförskjutning på arbetsplatsen. När allt fler företag anlitar underleverantörer tummas det på säkerhetsreglerna. Osäkra anställningar gör att arbetare inte vågar säga ifrån.
Det finns en seglivad myt om att män som arbetar i tunga arbetaryrken är lite mer macho än andra. Det menar plattsättaren David Palmroth som skriver läsvärda krönikor i tidningen Arbetet. Han menar att den grundläggande orsaken till dödsolyckor på byggarbetsplatser är "att många inte vågar kräva rätt skydd, rätt bemanning, rätt arbetsordning för att de är rädda om sin försörjning och inte vill ses som bråkstakar."
Alltså inte macho, utan muteade.
Facket utmålas som problem
Det finns också en seglivad uppfattning hos arbetsgivare och borgerliga partier att facket och skyddsombud är ett problem. Sverigedemokraterna vill till och med avskaffa de livsviktiga regionala skyddsombuden.
M, KD, SD har med stöd av Liberalerna och Centerpartiet satt stopp i riksdagen för arbetsmarknadsminister Eva Nordmarks (S) förslag om att ge utökad tillträdesrätt för regionala skyddsombud.
Det är en politik som leder till att fler barn inte kommer att få se sina föräldrar komma hem från jobbet.
Döden på jobbet är en klassfråga och det är oanständigt att vi har politiska partier som tillåter detta att fortgå.
Det måste bli bättre ordning på underleverantörers ansvar för säkerheten och det fackliga arbetet för säkerhet måste uppvärderas.
Den borgerliga bromsklossen kostar liv.