Dagens flyktingar får aldrig Zlatans chans

Nya filmen visar att talang inte räcker

På fredag har filmen ”Jag är Zlatan” biopremiär.

Till sist får nu "Jag är Zlatan" biopremiär i Sverige efter att ha skjutits upp under pandemin. Regissören Jens Sjögren har gjort en rak historia om killen från Rosengård som mot alla odds blev Sveriges största fotbollsstjärna genom tiderna.

Ur filmen ”Jag är Zlatan”.

Det är svårt att inte dra paralleller mellan Zlatan Ibrahimovics uppväxt och den många andra barn i Sverige upplever. Med föräldrar som har traumatiserats av krig och konflikter och som kämpar för att få ihop ekonomi och vardag i det nya svenska samhället.

Zlatans otroliga story kan de flesta av oss, inte minst efter den bok som David Lagercrantz skrev ihop med fotbollsstjärnan.

Uppväxt i en familj med skilda föräldrar från Bosnien och Kroatien. Pappan försökte dämpa sin oro och ångest över Balkan-kriget med öl framför tv-nyheterna. Mamman försörjde många barn som städare och fick ibland våldsamma utbrott mot sin strulige son.

Lade sig hungrig

Det var alltid ont om pengar, kylskåpet gapade tomt och Zlatan fick ofta lägga sig hungrig efter fotbollsträningarna.

Filmen lyckas fånga 1990-talets Sverige som på många sätt känns så mycket gråare än dagens. Men också enklare.

De unga skådespelare som spelar Zlatan, Dominic Bajraktari Andersson och Granit Rushiti, imponerar med att förmedla den speciella charm som är Zlatan Ibrahimovic signum. Den där elden som brinner starkare än hos någon annan och som gör att han vid 40-årsålder kan spela på elitnivå.

Var kommer elden ifrån? Naturligtvis en exceptionell talang, även om det krävdes att den oborstade agenten Mino Raiola kom in i bilden och sa att guldklockor och sportbilar kommer senare. Först måste man göra grovjobbet och träna mest av alla för att bli en stjärna.

Zlatans ilska

Inom konsten brukar man lite skämtsamt säga att lagom med barndomstrauman är bra för karriären. Tyvärr finns det nog ett korn av sanning i det.

Zlatan talar ofta om ilskan och revanschlusten som det som alltid fått honom att fortsätta kämpa.

Att vara killen med brytning från Rosengård stack ut när han hamnade i Malmö FF:s juniorlag. Han var för kaxig och egoistisk, det skapade problem i det kollektivistiska tänket.

Men framför allt handlade det om klass.

Skulle inte ha råd med fotboll

Redan för 30 år sedan spelade föräldrars engagemang viss roll i barnens prestationer. Utrustning, läger och medlemskap skulle betalas och det skulle skjutsas till träningar och matcher. Men i dag är det flera resor värre.

Som fotbollskrönikören Robert Laul skriver i Göteborgs-Posten: Idag hade Zlatan inte haft råd att börja spela fotboll. Barn sorteras tidigt ut till elitsatsande akademier som kostar tiotusentals kronor.

Kommer dagens flyktingar från Ukraina eller Mellanöstern att kunna bli en ny Zlatan.

Sanningen är att spelare som Zlatan ser vi kanske en under en hel livstid. Men insikten efter att ha sett "Jag är Zlatan" är att det på alla sätt har det blivit svårare för fattiga men begåvade barn att få en rättvis chans i Sverige.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.