Brädspel är motpolen till aktivklubbarna
Här är det ingen som hatar
HÄGERSTEN Framför mig ligger ett par dussin spelkort. De föreställer monster, hjältar, magiker och andra världar. Bredvid mig sitter Ludvig, en av mina äldsta vänner, och mittemot oss sitter två främlingar.
Runtom surrar tjugo andra bord, med liknande kort framför sig. Men vi är fokuserade på att vinna.
Det här är ”Magic: The Gathering”, världens äldsta och största samlarkortspel med femtio miljoner spelare. Jag och Ludvig skrattar med våra motståndare genom vinster och motgångar.
Där och då känns Säpos varningar avlägsna. De som kopplar gamingmiljöer på nätet med radikalisering.
När man sitter mittemot någon och spelar är det svårare att hata.
Några dagar tidigare sitter jag i samma lokaler med Daniel och Jennifer, som jobbar på Alphaspel. Jag vill veta varför de tror att människor kommer till dem, när de kan spela samma spel på mobilen eller datorn.
– Brädspel, rollspel, kortspel och allt sånt, det är en mer påtaglig social aspekt. Det är en skillnad, tror jag, att faktiskt komma ut och sätta sig ner och spela med kompisar ”face to face”, säger Daniel.
Alphaspel i Hägersten i Stockholm är en av flera dussin så kallade lokala spelbutiker i Sverige. En slags kombination av affär, föreningslokal och eventarrangör. Hos dem kan man köpa spel, tävla i ofta ganska prestigelösa former eller låna brädspel för att spela med vänner.
De lokala spelbutikerna är grundstommen för brädspel över hela världen. De har överlevt de digitala spelen, coronapandemin och butiksdöden.
Jennifer berättar om gemenskapen i butiken, att den är mer än bara en spellokal.
– Spelhobbyn fyller nog ett socialt behov hos många, jag tror också att det finns en stor grupp människor som kanske är lite ensamma, fyller Daniel i.
Alphaspel började som en spelförening kopplad till förbundet Sverok. Samma organisation som en gång gav mig vänner för livet. De lyfter sina föreningar som en motpol till extremism på nätet. Säpo har själva varnat för att gamingforum kan radikalisera unga män.
Frågan aktualiserades efter sommarens avslöjanden om de våldsamma och extrema aktivklubbarna. Jag frågar om samma extremism finns i kort- och brädspelsvärlden.
Daniel svarar trevande.
– Det vet jag faktiskt inte. Det är inget som jag märker i alla fall.
Frågan verkar nästan förbrylla både honom och Jennifer. Som att tanken knappt ens har slagit dem. Visst kan extremism även förekomma bland fans av kort- och brädspel, resonerar de, men på Alphaspel har de jobbat hårt för att det ska vara snällt och inkluderande.
Några dagar senare sitter jag på tävlingen med Ludvig. I andra matchen möter vi vännerna vi åkt dit med, Alfred och Julia. Vi lärde känna varandra för nästan femton år sedan på gymnasiet. Genom rollspel och kortspel.
Utan spelen vet jag inte om vi fortfarande haft haft kontakt idag.
Vi vinner. Ludvigs snabbare lek håller Alfred och Julia i schack medan min bygger upp styrka för att välla över dem som en flodvåg senare i spelet. Dagen slutar med tre vinster och en förlust.
Det är dårskap att reducera någon extremistisk rörelse till tragiska enstöringar. Radikalisering kan hända både i de bästa och sämsta förutsättningarna. Men på nätet finns algoritmer, konton och forum som riktar in sig på de som är ensamma, utstötta och konstiga.
Ofta nördar.
Kortspel, brädspel och rollspel kan alltså inte bara vara ett botemedel mot ensamhet, utan också mot extremism. I den snabba digitala världen är det lika banalt som radikalt att sitta ner med vänner och spela spel. Människan har gjort det i tusentals år.
Inga glada rollspelsnördar lär lockas till extrema aktivklubbar.