Ingen kommer i tid för att SJ:s VD gråter

Samhällsansvaret kastades ut med avregleringarna

SJ:s tåg har slagit rekord i förseningar det här året.

Det var en gång ett statligt tågbolag som fanns till för folket. Människor reste kors och tvärs över landet för att arbeta, studera och hälsa på nära och kära. Upptäcka nya städer och landsändar. Man kunde ställa klockan efter tågavgångarna i de små städerna där tåget susade förbi, sades det.

’Det är länge sedan någon kunde ställa klockan efter tåget.

Enligt SJ:s egna siffror har förseningarna ökat under det senaste året. Antalet inställda tåg har slagit rekord under första halvan av 2022.

Den största anledningen är personalbrist. Bara i år har 100 lokförare lämnat. Enligt fackförbundet Seko flyr personalen försämrade arbetsvillkor och scheman.

För detta är SJ:s vd Monica Lingegård ledsen. Hon lovar botning och bättring.
Men grejen är att SJ:s problem är så mycket större än personalflykten.

Något samhällsansvar är det ingen som hört talas om. Det försvann när SJ blev ett vinstmaximerande bolag bland andra.

Sverige har världens mest avreglerade järnväg. När privatiseringsivern slog till bland svenska politiker under 1990-talet kopierades näringslivets metoder rakt av och petades in i järnvägssystemet.

Bokstavligen.

Det ledde till att det svenska järnvägsnätet numera är uppstyckat, upphandlat och spritt för vinden i pyttesmå beståndsdelar.

Ingen, inte ens VD:n, vet längre vem eller vilka som ansvarar för vad.

Det är nämligen det som händer när ansvar för olika sträckor och underhållsarbete läggs ut på entreprenad. När långa kedjor av underleverantörer konkurrerar med låga priser som inte nödvändigtvis har med kvalitet att göra.

Något samhällsansvar är det ingen som hört talas om. Det försvann när SJ blev ett vinstmaximerande bolag bland andra.

Lägst anbud vinner.

Och resenärerna förlorar.

Idag är all tågtrafik och underhåll konkurrensutsatt. I praktiken blir det en dyr affär för såväl skattebetalarna som resenärerna.

I värsta fall läggs hela tågsträckor ner. "Olönsam" är kodordet för nedläggning i SJ:s vokabulär.

Gud nåde om inte stockholmarna kan ta sig till fjällen på ett enkelt och smidigt sätt när det rycker i skidåkarnerven.

En tåglinje kan vara en livsnerv för ett glest befolkat län. Den som gör att det ändå går att ta ett jobb långt bort, tack vare nattåget. Eller ett möte över dagen i en "grannstad" 20 mil bort.

En hel region drabbas när en tågsträcka dras in. Det blir en del av en negativ spiral som lokalbefolkningen själva har svårt att bryta. De bara åker med.

På sin höjd kanske tågsträckan öppnar igen när turistsäsongen drar igång. Gud nåde om inte stockholmarna kan ta sig till fjällen på ett enkelt och smidigt sätt när det rycker i skidåkarnerven. Då är det lönsamt.

Precis så brukar SJ resonera.

Men det går inte obemärkt förbi. Ibland hörs ropen och protesterna hela vägen till Stockholm och tågsträckan kan räddas.

Andra gånger händer ingenting. Tågen ställs in i det tysta, människorna som drabbas är ju så få. Så långt bort.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

Följ ämnen i artikeln