Rika bidragstagare tär på vår ekonomi

Vår syn på varandra måste förändras

Kanske har vi i Sverige varit ganska bra på det här med socialt avstånd under corona för att vi redan före krisen stod så vansinnigt långt ifrån varandra.

”Mellan 1995 och 2017 ökade förvärvsinkomsterna för 90 procent av befolkningen med 56 procent. Under samma period ökade samma inkomster för den rikaste procenten med 277 procent.”.

Så lägger LO-ekonomerna grunden för sin argumentation för en mer rättvis fördelningspolitik i sin konjunkturprognos.

Tydligare än så kan inte socialt avstånd beskrivas. 277-procentarna liksom svävar över alla andra. Över hon som jobbar i kassan på Willys eller hon som jobbar i hemtjänsten i Vittangi.

Är det något vi vet om dessa människor är det att förmögenheter verkar gör dem till bidragstagare. RUT-pengarna går exempelvis snart sagt uteslutande till människor med mycket starkt ekonomi som inte kan/vill/orkar städa sina pampiga villor och våningar själva. Värnskatten har Liberalerna slopat för miljardärerna och inkomstmiljonärerna i Djursholm och på Östermalm.

SKF ville i sin tur ta emot statliga krismedel, trots att man inte var i kris, och samtidigt genomföra miljardutdelningar till aktieägarna, det vill säga människor det knappast går någon nöd på eftersom de har ett överskott som investerats i SKF.

Trots det är den ensamstående, långtidssjukskrivna mamman som pajat ryggen genom tunga lyft i omsorgen och de som precis landat i Sverige som pekas ut som lata bidragstagare. Människor som cyklar ut hämtmat och gör lyft med draglakan, som förstör sina kroppar för låga löner och till usla villkor.

Just nu är 900 000 svenskar arbetslösa eller permitterade. De ekonomiska konsekvenserna av coronakrisen är enorma. Därför borde också regeringen lyssna på LO, som anser att satsningar ska göra på infrastruktur och bostadsbyggande, det vill säga klassisk krispolitik för att få igång en ekonomi som gått i stå. Med den bonus att Sverige byggs ihop och trångboddheten byggs bort. LO vill också att en politik med mer gynnsam fördelningsprofil ska sjösättas. Det borde vara självklart.

Att ge människor med villor i 30-miljonersklassen sänkt skatt stimulerar inte svensk ekonomi på samma sätt som att ge undersköterskan en högre lön.

LOs förslag är rimliga. Istället för att lägga 6 miljarder på slopad värnskatt skulle vi kunna lägga 6,4 miljarder på att permanenta förbättringarna i a-kassan som gör att fler kvalificerar sig och får ett starkare stöd vid arbetslöshet.
Det har skrivits och sagts många vackra ord under krisen. Prata är, till skillnad från reformer, alldeles gratis.

Socialdemokraterna borde lyssna på LO.

Det är nu vi bestämmer oss för vad som är viktigast.

Och lägger pengar på det.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.