Samhällets krav gör unga sjuka
Vem föraktar ansträngning och strävsamhet?
Jag hade antagligen underskattat tiden det tar att läsa den ryska 1800-talsklassikern. Annars hade nog inte ett av mina starkaste jullovsminnen varit när jag stressade igenom Brott och straff på några dagar. Det var elva år sedan jag gick ut gymnasiet, men jag hade aldrig kunnat gissa att läxor över lovet skulle bli ett hett debattämne 2020.
”I år kommer mina elever få en jullovsläxa. Nej, ingen lustfylld ”läsbingo” eller myselipys ’Läs något du gillar’. De ska få i läxa att läsa en klassiker. Jag väljer. De har över två lovveckor på sig, Herre Gud! Sen blir det förhör och diskussioner. Resultatet räknas in i betyget.”
En gymnasielärare twittrar ut sin plan för terminen och reaktionerna är många. En del kräver mer disciplin i skolan, andra tror inte ens på läxor. Och så reagerar Alice Teodorescu i Götebrogs-Posten. Hon undrar: ”Hur många hade reagerat om Zlatan hade twittrat om vikten av att träna - också - på jullovet?”
Ett snabbt svar är hans tränare, läkare och förmodligen Zlatan själv. För professionella idrottare är vila det viktigaste mellan tuffare perioder. En del fuskar med vilan – men så går det tusentals avslitna korsband på en Zlatan.
Teodorescu glömmer även att Zlatan haft en lustfylld relation till fotbollen. Hatar du fotboll på skolgympan är du med stor sannolikhet inte nästa Zlatan, oavsett hur mycket disciplin din idrottslärare kontrar med.
Allt fler lider av psykisk ohälsa och utmattningssyndrom
Enligt Teodorescu är reaktionerna Twitter ett tecken på ”det öppna föraktet mot ansträngning och strävsamhet, liksom hur kontroversiellt det blivit att peka på den logiska kopplingen mellan insats och utfall”.
Jag funderar på vilka som föraktar ansträngning och strävsamhet. Våra bästsäljande självhjälpsböcker har budskap om att bädda sängen, ta dig i kragen, orka lite till och jobba lite hårdare. Samtidigt lider allt fler av psykisk ohälsa och utmattningssyndrom – något som sprider sig allt lägre i åldrarna. Vuxna idag hade generellt färre krav och press från samhället än vad dagens unga har.
Samtidigt undrar jag över Teodorescus verklighetsuppfattning.
Den svenska skolan är mer marknadsanpassad än någonsin. Privata skolor väljer bort elever som kräver resurser – oavsett om det handlar om utsatta områden eller barn med funktionsvariationer.
Skulle man tro på sambandet insats-utfall så bör de som jobbar hårdast få bäst lön för mödan. Men idag har en del skolor som affärsmodell att erbjuda höga betyg – medan andra skolor kämpar i motvind med små resurser. Den största insatsen hamnar då på föräldrarna att välja ”rätt” skola.
Resultatet är en framtid som främst bestäms av föräldrarnas utbildningsnivå, engagemang och hemort. För att råda bot på det krävs mer än Zlatan-sagor och Dostojevskij över jullovet.