Moderaterna sväljer bilden av sig själva
Sättet som Moderaterna gjorde sig till ”Nya Moderaterna” måste klassas som en mycket framgångsrik kampanj. Det betyder inte att den mjukare framtoningen också i alla lägen överensstämmer med verkligheten.
Huruvida väljarna verkligen svalt omläggningen är oklart – röster har det blivit.
Men några som dock verkligen svalde PR-insatsen med hull och hår var Moderaterna själva.
Hur ska man annars förklara Fredrik Reinfeldts kongresstal där han såg sig som politisk arvtagare till Tage Erlander?
Och hur ska man annars förklara seminarieserien ”svensk välfärd 100 år”, som regeringskansliet arrangerar?
Det finns inte en välfärdsreform som Moderaterna inte har motsatt sig när den infördes. Men nu hyllar de hundra års välfärdsframsteg. Utvecklingen skedde, enligt den moderate socialförsäkringsministern nog egentligen i samförstånd över blockgränsen. Alla de gånger de konservativa riksdagsledamöterna tryckt på nej-knappen ska i historieböckerna omförhandlas.
Och hur ska man förklara den moderata arbetsmarknadsministern Hillevi Engströms märkliga idé att högtidlighålla Ådalsmassakern om det inte är på grund av en genuin tro på att de faktiskt är arbetarrörelsen?
Man möts ofta av frågande blickar för folk när man diskuterar Moderaternas historiska motstånd mot allt progressivt – rösträtt, semester, anställningstrygghet. Mest frågande är moderater. Det är inte så att de inte känner till det. Men det var ett annat parti som tyckte så där, inte Nya Moderaterna.
Det är en märklig historielöshet där ett parti i sin iver att förändra sådant som väljarna inte uppskattade helt tycks ha glömt sitt ursprung. Det medför stora risker att sätta ”nya” framför namnet och låtsas att partiet bildades för fem år sedan, skinande rent från nittonhundratalets smutsiga idéer.
Det uppenbara är att man riskerar upprepa samma gamla misstag igen.
Rösträtten får nog antas vara fast förankrad i moderatlägret. Men när de nya Moderaterna föreslår sitt fyrtiosjunde jobbskatteavdrag för kvartalet är det för att de i städningen av sina ideologiska förrådsutrymmen helt har glömt bort varför de tidigare fick underkänt i val efter val. De gamla Moderaterna ville nämligen bara sänka skatten hela tiden, i övrigt saknade de idéer. Det var själva kärnan i omläggningen.
Om man ignorerar tidigare misstag och låtsas som att det var någon annan som låg bakom dem är det omöjligt att lära sig något av dem.
Så medan högern inte känns vid sin historia ser vi finansministern återigen inteckna precis hela höstens reformutrymme till skattesänkningar.
Det hänger ihop.