Politikerna som säljer väljarnas förtroenden

Från högerhåll klagar man ibland på att det finns alldeles för få okvalificerade jobb i Sverige. I och med att Moderaternas förre partisekreterare i går fick ett nytt arbete - som pr-lobbyist på kommunikationsbyrån Burson-Marsteller - undrar man om det verkligen kan stämma.

Skämt åsido.

Det finns uppenbarligen inga spärrar för politiker att gå till påverkansbranschen eller sektorer de politiskt haft ansvar för. Det är som om de inte begriper att deras agerade får effekter långt utanför det egna lönekontot.

De låter sig betalas

Vi kan ta två aktuella exempel på ex-politiker som valt att göra pengar av det kontaktnät väljarna anförtrodde dem.

Filippa Reinfeldt (M) väljs till landstingsråd i Stockholm och driver en radikal privatiseringslinje i huvudstadens välfärd. När hon är färdig med det tar hon anställning i Aleris, en privat vårdkoncern som säljer tjänster till landstinget.

Göran Hägglund (KD) väljs till socialminister. Han har det högsta politiska ansvaret för vård- och läkemedelsfrågor. När han är färdig erbjuds han anställning Aleris, som ju varit helt beroende av den politik Hägglund fört.

Och nu Kent Persson, alltså. Vad han exakt ska göra är lite dunkelt. Lobbyorganisationer berättar sällan sådant, men det spelar inte så stor roll. Perssons huvudsakliga värde är som dörröppnare mellan politik och näringsliv. Han vet i vems öra man ska viska och vems hand man ska skaka.

Sådant är många villiga att betala för. Det är inte konstigt. Märkligare är det att politiker - Odd Engström, Göran Persson, Pär Nuder och Anders Borg för att nämna några andra - låter sig betalas.

Kan vi lita på att alla folkvalda arbetar för nationens bästa och är i medborgarnas tjänst? Eller är det potentiella framtida arbetsgivare och lukrativa anställningar som hägrar?

Frågan kan tyckas konspirativ, men det är faktiskt politikernas beteende som gör att den låter sig väckas.

Utred karantänsregler

Blotta misstanken om intresse­konflikter, bristande integritet och oklara­ lojaliteter äventyrar förtroendet för ­politiken och demokratin.

Den rödgröna regeringen har sagt att man vill utreda karantänsregler för bland annat ministrar och statssekreterare innan de tar anställning i lobbyorganisationer eller pr-branschen.

Det är en utredning vars slutsatser tycks brådska, även om inga regler i världen kan komma åt moderata partisekreterare.

Tills vidare får vi bara ha en förhoppning om att förtroendevalda tycker saklighet och opartiskhet är viktigt även efter att de slutar vara just förtroendevalda.

Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.