Är dyrast i världen – så smakar chipsen

helskärm

Med ett kilopris på 100 000 kronor är de svenska chipsen dyrast i världen.

Prislappen motiveras med exklusiva råvaror som Goliatmusseron och tryffeltång.

Vår panel har provsmakat bryggeriets snacks, och tyvärr är lyxupplevelsen underväldigande.

I den exklusiva lådan ligger fem individuellt inslagna chips, vart och ett med sitt eget fack. Varje spån kostar 100 kronor styck – det ger ett kilopris som ligger nära rysk kaviar. Bakom världens dyraste chips står S:t Eriks Bryggeri. De ville skapa ett tilltugg med samma höga kvalitet som hantverksöl – och intresset för ”craft beer” har onekligen ökat i Sverige. På fem år har antalet bryggerier gått från 15 stycken till 250.
S:t Eriks Bryggeri har utvecklat sina lyxchips i samarbete med landslagskocken Pi Le, som har valt ut en rad sällsynta nordiska råvaror. Utgångspunkten är mandelpotatis från Ammarnäs. De dyrbara knölarna växer i en brant och stenig backe, och terrängen är så oländig att de måste skördas för hand. Listan av smaksättare är ännu mer exklusiv – bland annat med en av världens mest eftertraktade svampar.

Svamp och tång

Till chipsen har man använt Goliatmusseron från skogarna omkring Skellefteå, och den sägs vara plockad med bomullshandskar. En ännu mer ovanlig ingrediens är tryffeltång från vattnen runt Färöarna. Den växer som små tussar på algtypen Knöltång, och går bara att hitta i kalla tidvatten. Som namnet antyder har Tryffeltång en smak som påminner om tryffel.

Chipsen har även smaksatts med India Pale Ale-vört. Under bryggningsprocessen omvandlas kornmalt till vört – och för att ge chipsen sötma har man använt en frystorkad version av den söta aromatisk vätskan. Krondill från Bjärehalvön och Leksandslök bidrar till den skandinaviska känslan.

Missnöjd testpanel

Märkligt nog har Pi Le inte använt varje råvara för att skapa fem chips med varsin smak. Alla ingredienserna har blandats, och resultatet är tyvärr inte ”curry 2.0”. Vår testpanel bestående av fyra chipsälskare tyckte att själva texturen påminde om ett billigt taco-chips som legat i öppen påse några veckor. En annan smakreferens var de vita flatbröd av råg som många äter till frukost.

Chipsen har en rund smak, inte så salt – men grundintrycket är en fadd känsla. Löken är tydlig, men krondillen ligger långt i bakgrunden. Visst kan man känna en liten puff av svamp, men vad är Goliatmusseron och vad bidrar tryffeltången med? Vörten lät spännande, men bidrar främst till en lite kväljande sötma.

Underväldigande

Slutomdömet är tyvärr att upplevelsen är underväldigande. Och när ätaren maximalt mumsar i sig fem chips hade kocken kunnat kosta på sig riktiga smakbomber. Nåväl, nu var det väl främst ett publicitetstunt, och vi gillar ändå initiativet. Men nästa gång vill vi bli chockade av smaken – och inte bara av priset.
De 100 askarna har dock sålt slut. Samtliga intäkter från försäljningen kommer att skänkas till välgörenhet.