Mangold - ett nervigt blad

helskärm

Bladgrönsaken mangold har riktiga superkrafter. De skyddar inte bara ögat utan stärker även skelettet och anfaller deppighet.

Bladgrönsaken mangold är släkt med röd- och sockerbeta men till skillnad från betorna är det bladen man äter i första hand. Mangold kan tillagas och användas på samma sätt som spenat. Karakteristiskt för nästan alla sorters mangold, det finns många, är att den har röda eller gula bladskaft som ser ut som nerver på bladens undersida. Rom­ersk kål eller spenatbeta är andra namn på mangold som kan odlas i nästan ­hela Sverige under sommaren. Mangold innehåller mängder av näringsämnen och anses därför vara mycket nyttig. Men kraftiga blad av mangold inne­håller också förhållandevis höga halter av oxalsyra, samma sträva ämne som finns bland annat i rabarber. Oxalsyra kan irritera magen och tarmkanalen om man får i sig det ofta eller i allt för stora doser. För att minska halten av oxalsyra är det en bra idé att tillaga åtminstone de kraftigaste bladen, oxal­syran späds då ut. I butiken säljs ofta små skott av mangold, bland annat som ett inslag i vissa salladsblandningar. Mangold­skotten innehåller låga halter av oxalsyra och kan med fördel ätas råa, de är minst sagt fulla med nytt­igheter.

Tips!

Fräs mangold i olivolja med lite finhackad vitlök. Supergott och nyttigt som tillbehör till huvudrätten.

MIA SAHL