Korkade kommuntoppar är dyra i drift

“27 sekunders tystnad är värda mer än 27 000 ord, gammalt kommunordspråk”.

Ja, moderaten Staffan Tjörnhammar i Norrtälje har redan skrivit in sig i historien med sin förklaring till varför partikollegan, tillika kommunstyrelsens ordförande, borde få ett lönelyft med 27 procent till 110 400 kronor i månaden. 

Den smärtsamt utdragna tystnaden i SVT-intervjun berodde förstås på att det inte fanns någon vettig förklaring. Omotiverade löneökningar till politiker samtidigt som kommuninvånarna går på knäna är illa nog.

Det är tyvärr inte det enda sätt på vilket medborgarna får betala för sina förtroendevaldas sviktande omdöme.

Den fråga som Staffan Tjörnhammar svarade på genom att inte svara var huruvida det möjligen inte fanns några andra hål i den kommunala ekonomin att stoppa pengarna i? 

Det finns det sannerligen. Vissa har uppstått på ett sätt som är svårare att smälta än andra. 

 

Norrtälje tillhör den skara svenska städer som valt att sälja delar av sitt fastighetsbestånd till den förre S-politikern Ilija Batljans företag Samhällsbyggnadsbolaget SBB. Det var inte så smart. För att förstå varför rekommenderas att läsa SBB:s senaste delårsrapport.

Under de senaste åren har Ilija Batljan ganska aggressivt värderat upp sina fastigheter på pappret, bara under 2021 bidrog sådana “orealiserade värdeförändringar” med hela 20,6 miljarder till bolagets vinst (i fastighetsbranschen är denna typ av luftaffärer både tillåtna och legio). Den viktigaste orsaken till uppvärderingarna var den extremt låga räntan.

Under 2022 har det som bekant gått åt motsatt håll. Alltså borde samma hus nu rimligen rasa i värde? Så enkelt är det tydligen inte. I rapporten skrev visserligen SBB ned sina bostadsfastigheter med 2,5 miljarder, men värdet på SBB:s samhällsfastigheter, alltså vårdcentraler, skolor, etc, bedömdes ha ökat med 1,4 miljarder. Ilija Batljan tycks ha hittat en affärsidé som de flesta skulle vara beredda att gosa med en kungskobra för: i goda tider går det upp, i dåliga tider går det…upp. Hur är det möjligt?

Ilija Batljan, grundare och vd för Samhällsbyggnadsbolaget i Norden (SBB).

Åter till rapporten. Där står: “antaganden om nästa års hyror har stor betydelse för värderingarna”. Och till skillnad för bostäder, där hyrorna ofta sätts efter en förhandling, är det med lokaler ganska enkelt. Hyran följer utvecklingen för konsumentprisindex, KPI. Avstämningen brukar ske i oktober och den nya hyran börjar gälla vid årsskiftet. I september var KPI-ökningen 10,8 procent. Det handlar alltså om en rejäl smäll för de kommuner som hyr av SBB (och andra bolag som äger samhällsfastigheter). 

 

Genom att sälja fastigheter har kommunerna först skänkt bort de senaste årens värdestegring till SBB, en form av förmögenhetsöverföring. Sedan låste man in kommuninvånarna i långa och dyra hyresavtal som för över pengar ytterligare en gång. Bra jobbat. Enligt siffror från Sveriges kommuner och regioner, SKR, uppgick kommunernas kostnad för hyrda lokaler till 35 miljarder 2021. En hyresökning på 10 procent innebär alltså att notan växer med 3,5 miljarder kronor. 2024 lär kostnaderna fortsätta stiga. 

Att det är en dålig affär på sikt för kommuner att sälja och sedan hyra tillbaka sina fastigheter varnade SKR för i en rapport redan 2019, innan inflationen tog fart. Man kan säga att det var en bajspåse som flöt upp till ytan snabbare än väntat. 2018 varnade två skribenter i en debattartikel i tidningen Dagens Samhälle för att ökade lokalkostnader riskerar att urholka välfärdens kärna. Och det var ändå innan vågen av utförsäljningar tog fart på allvar. 

 

Tillbaka till Norrtälje. Den verkliga orsaken till kommuntopparnas föreslagna lönelyft tycks vara att de velat härma näringslivet. Där höjs vd-löner ofta med hänvisning till att chefer i andra företag har bättre betalt. Norrtälje hade, av någon outgrundlig anledning, kommit på att kommunordförandens “ersättningspaket” borde “benchmarkas” mot statsministerns, för att prata finanslingo. Kommunernas fiaskoartade fastighetsförsäljningar gör att denna manöver blir om möjligt ännu mer pinsam. Om pamparna vill leka direktör får de faktiskt börja med att lära sig räkna. 

Min ekonomi

Prenumerera på Cervenkas Nyhetsbrev

Spaningar om den turbulenta ekonomi vi lever i nu

Följ ämnen i artikeln