Thobias, 37, tuffa jobbkamp – har aldrig fått en fast tjänst
Uppdaterad 2021-09-06 | Publicerad 2021-09-04
Thobias Larsson, 37, har utbildning och körkort – men inget jobb.
I hela sitt arbetsliv har han aldrig haft en fast anställning.
Han upplever att hans diagnos – Aspergers syndrom – begränsar honom i arbetssökandet.
– Jag känner en ganska stor press. Jag vill ta mig ur det här, men vet inte hur.
Orden kommer från Thobias Larsson, en ung man intervjuad av Aftonbladet i en artikelserie om arbetslöshet som publicerades år 2006.
Han var 22 år gammal, hade varit arbetslös i två. Beskrev en tillvaro där han levde på socialbidrag, sökte några jobb i månaden.
– Att jag inte har körkort tror jag är mitt största hinder för att få jobb. Men jag har inte råd.
Det var Thobias analys 2006.
Oförändrat läge
År 2021 är vissa saker annorlunda – andra är precis likadana.
Thobias lyckades exempelvis ta körkort, genom ett lån från sin pappa. Ändå är han, 15 år senare, fortfarande arbetslös.
– Det har gått lite upp och ner sedan dess, men egentligen har inget förändrats. Jag har lyckats få ett par sommarjobb och projektanställningar, men inget fast, säger han.
”Osynliga hinder”
En stor skillnad mot för 15 år sedan är att Thobias Larsson i dag vet att han har Aspergers syndrom, en typ av autismspektrumtillstånd.
Thobias upplever att hans diagnos kan vara en av förklaringarna till varför jakten på ett jobb inte nått framgång än.
– Det är en högfungerande funktionsnedsättning, men som också är osynlig. Jag tror att det är svårt för folk att förstå de hinder man kämpar med.
Han förklarar att vissa tillfällen och jobbannonser kan göra att det ”låser sig”.
Samtidigt hävdar Thobias Larsson att jobbsökandet har blivit som en negativ spiral, kantad av psykisk ohälsa och tvivel.
– Bitterhet har varit en stor del av känslolivet förut. Nu har jag kommit till en acceptans att det inte blir bättre, säger han.
Brist på stöd
De senaste åren har Thobias gått en utbildning till solenergiprojektör, för att arbeta med solceller. Men han upplever att han inte fick något passande stöd för att hitta en praktikplats.
En pandemi kom dessutom emellan – och nu anser han att lärdomarna från utbildningen nästintill runnit ut i sanden.
Situationen är frustrerande. Det har inte heller varit bättre hos Arbetsförmedlingen.
Thobias Larsson har bland annat fått hjälp av en så kallad stödperson för introduktions- och uppföljningsstöd, SIUS. Det har dock bara lett till utredningar – som i slutändan inte tagit honom närmare ett jobb.
– När man väl har satt sin fot på Arbetsförmedlingen så lämnas allt ansvar över till individen, vilket inte är anpassat för människor med min diagnos.
Vad hade behövts för att underlätta för personer med autism att komma ut i arbetslivet, tror du?
– Ett mer påtagligt stöd och förståelse, både från Arbetsförmedlingen och företag som letar efter rekrytering. Ett exempel kan vara att uppmuntra kortare provanställningar för personer med mindre erfarenhet.
”Beklagligt”
När Arbetsförmedlingen läser om Thobias situation skriver pressekreteraren Lotta Edman i ett mejl till Aftonbladet:
– Det är naturligtvis alltid beklagligt när personer med en funktionsnedsättning upplever att de inte får rätt stöd i sina kontakter med oss på Arbetsförmedlingen.
Lotta Edman hävdar att varje fall är individuellt och att det kan finnas olika anledningar till varför Thobias inte hittat något jobb med deras hjälp.
– För några kan stöd av en SIUS-konsulent innebära att man hittar ett arbete. Andra kan behöva bygga på sin utbildning eller öka sin arbetsförmåga genom arbetslivsinriktad rehabilitering för att stärka sina möjligheter, skriver hon.
Svårt med ekonomin
Vardagsekonomin går i dag runt för Thobias Larsson genom ett försörjningsstöd på drygt 4 000 kronor per månad. Motivationen att söka jobb går upp och ner, men han säger att han den senaste tiden befunnit sig på en ”stabil nivå”.
Vad han ser sig själv göra i framtiden är oviss.
Thobias nämner att även om han hittar ett jobb har han passerat en gräns där exempelvis hans framtida pension påverkats negativt, vilket skulle kunna leda till en ekonomisk utsatthet i framtiden.
– Drömyrke? Jag har ingen aning. Jag vet inte vad jag kommer göra nästa vecka. Jag har inte råd att planera framåt, säger han.