Eva, 59, har sökt över 500 jobb

Av: 

Fredrik Rundkvist

Ålderismen i Sverige

Eva Olsson, 59, i Lilla Edet har sökt ungefär 500 jobb de senaste tre åren.

Hon är fortfarande arbetslös.

– I de få fall jag har fått komma till intervju har det alltid stupat på min ålder, säger hon.

Hon blev uppsagd från sitt jobb som speditör på grund av arbetsbrist i mars 2018. Med högskoleutbildning, bra vitsord och nästan 20 års erfarenhet av jobbet räknade både hon och Arbetsförmedlingen med att det skulle gå snabbt att hitta ett nytt jobb.

De hade fel.

– Första åren sökte jag i snitt 20-25 jobb per månad. Men det senaste året har det knappt funnits några att söka. Just nu är det kanske 5-6 i månaden, säger hon.

”Det är inget snack om att det är diskriminering av folk över 50”, säger Eva Olsson.

Foto: JOACHIM NYWALL

Intervjuer avslutas

Innan coronakrisen punkterade arbetsmarknaden fick hon napp hos en del företag.

– Vid de få tillfällen jag har kallats till intervju och de har frågat om min ålder har reaktionen varje gång blivit: ”Ojdå!” Därefter brukar intervjuerna snabbt avslutas med några ord om att de har ”några andra sökande” som ska intervjuas och att de ska höra av sig inom någon vecka. I några fall har de sagt rent ut att jag är för gammal. Sedan hör jag sällan något mer från dem.

– Det är inget snack om att det är diskriminering av folk över 50, på samma sätt som det förekommer könsdiskriminering och diskriminering mot invandrare.

Eva har sökt 500 jobb de senaste tre åren, men är fortfarande arbetslös.

Foto: JOACHIM NYWALL

Med undantag för sex månaders tillfälligt jobb sommaren 2019 har hon gått utan arbete i tre år. Nu är hon utförsäkrad från a-kassan och får aktivitetsstöd från Försäkringskassan.

– Det finns jobb, men problemet är att bemanningsföretagen har tagit över stora delar av min jobbmarknad. Och de erbjuder så låga löner att jag inte skulle klara mig på dem, drygt 10 000 kronor lägre än vad jag hade på min senaste anställning. Jag bor billigt i en liten stuga på landet och kör en åtta år gammal bil men jag har ändå inte råd att jobba med så låg lön, då skulle jag hamna under existensminimum.

”Jag har många år kvar att jobba och vill absolut inte sluta vid 62”‚ säger Eva som inte vill pensionera sig ännu.

Foto: JOACHIM NYWALL

”Har många år kvar”

Just nu deltar hon i ett arbetsmarknadspolitiskt program.

– De är inte alls anpassade för mig och andra med lång yrkeserfarenhet. Ett program gav mig ett schema där jag sökte jobb mellan 9 och 12 varje vardag, jag skulle ringa runt till arbetsgivare och presentera mig. Som att jag inte har gjort det de senaste tre åren! Och så skulle jag få lära mig att skriva ett cv, haha!

Nu har hon två månader kvar på ett tremånadersprogram som vid behov kan komma att förlängas med ytterligare tre månader.

– Jag väntar bara på att de ska fråga: ”Eva, har du inte funderat på att gå i pension?” Men det kommer jag aldrig att göra. Jag har många år kvar att jobba och vill absolut inte sluta vid 62. Då blir pensionen så låg att jag inte klarar mig. Jag kan tänka mig att jobba till 70 om det behövs och inget oförutsett händer.

ANNONS EXTERN LÄNK

Ansök om bolån och få ett erbjudande – samma ränta till alla

Hypoteket

Publisert:

LÄS VIDARE

Kerstin, 69, fast i okända pensionsfällan

ÄMNEN I ARTIKELN

Ålderismen i Sverige

Diskriminering

Arbetsmarknad

Pension

Arbetsförmedlingen

Jobb & karriär

Arbetslöshet