Bankpaniken är inte irrationell – den är logisk

”Kapitalism utan konkurser är som kristendom utan helvete”, twittrade den amerikanske fondförvaltaren Kyle Bass häromveckan.

Om det stämmer är det hög tid för Lucifer att anmäla sig som arbetssökande.

Att banker inte under några omständigheter kan tillåtas krascha har blivit uppenbart den senaste tiden. Efter den senaste finanskrisen författades tjocka luntor med regler om hur banker skulle avvecklas på ett ”ordnat sätt” utan att skattebetalarna behövde väckas mitt i natten. Schweiz finansminister Karin Keller-Sutter konstaterade i veckan att dessa skrivbordsprodukter är av begränsat värde i ett skarpt läge.

Att likvidera schweiziska Credit Suisse var aldrig ett alternativ, det hade dragit ned andra banker i avgrunden, menade hon.

 

De senaste veckorna har det gjorts många jämförelser med 2008. Ett mer relevant årtal är 1907. Då skakades USA av en djup förtroendekris där människor skyndade att tömma sina bankkonton. Dramat ledde till bildandet av centralbanken Federal Reserve 1913 som fick till uppgift att agera som livlina till bankerna. 

Det är ironiskt att 2023 års finanspanik började i Silicon Valley Bank. Den stora skillnaden jämfört med 1907 är den teknologiska metamorfos som bankvärlden genomgått, till stor del tack vare uppfinningar signerade Kaliforniens techbolag. 

För att flytta pengar behöver man inte längre stå och glo en halv dag utanför ett kontor, i Iphone-erans tidevarv räcker med några lätta tryckningar med pekfingret. 

Silicon Valley Banks kunder tog på detta sätt ut 440 miljarder kronor. På en enda dag. En så snabb kundflykt klarar ingen bank. 

Stora utflöden av pengar drabbade även Credit Suisse och plågar nu en lång rad mindre och medelstora banker i USA. Att dåliga nyheter om banker numera sprids blixtsnabbt via sociala medier, ett annat Silicon Valley-påfund, underlättar inte heller.

”Om misstron mot bankerna berodde på irrationell rädsla eller ryktesspridning utan substans hade makthavarnas beteende kunnat ursäktas. Så är det inte”, skriver Andreas Cervenka.

Inrättandet av Federal Reserve 1913 följdes 1933 av insättningsgarantin som var ett svar på kraschen 1929. Dessa reformer har över tid invaggat människor i en falsk trygghet. Banker har framstått som riskfria eftersom staten står som garant. 

Denna illusion har bankdirektörerna utnyttjat genom att decennium efter decennium ta större och större risker. Lönsamt för bankerna, livsfarligt för samhällsekonomin. 

Att bankernas affärsmodell i grunden är lika sårbar som 1907 verkar få ha reflekterat över. 

Hade det inte varit för staten hade en lång rad banker gått i konkurs bara den senaste månaden.

Det tydligaste tecken på att läget är väldigt allvarligt är att politiker och centralbankschefer gång på gång intygat att allt är frid och fröjd.

Cirkulera, här finns inget att se, förklarade Tysklands förbundskansler Olaf Scholz när Deutsche Bank rasade på börsen i fredags. USA:s finansminister Janet Yellen har försäkrat att ”det amerikanska banksystemet är sunt” för att i nästa andetag antyda att, förresten, vi kommer nog behöva höja insättningsgarantin till att gälla pengar och inte bara upp till gränsen 250 000 dollar per kund. 

 

Om misstron mot bankerna berodde på irrationell rädsla eller ryktesspridning utan substans hade makthavarnas beteende kunnat ursäktas. Så är det inte.

Kundernas uttåg ur bankerna är nämligen logisk. Det har med räntan att göra. Federal Reserve styrränta är nu närmare 5 procent. Bankerna betalar bara en eller ett par procent. Att flytta pengar till exempelvis räntefonder är alltså en ganska självklar affär.

Den snabba ränteuppgången har också gjort att bankerna sitter på stora förluster på värdepapper de köpte när räntan var låg. Totalt handlar det om 18 000 miljarder kronor i amerikanska banker, enligt en färsk analys av forskare på New York University. Det samlade kapitalet, alltså bufferten mot förluster, är 22 000 miljarder. Om bankerna skulle skriva ned sina innehav till det verkliga värdet är de kaputt. 

Förlusterna kan utlösas på riktigt om bankerna tvingas sälja, vilket de kan behöva göra om kunderna tar ut tillräckligt mycket pengar. Knivigt läge, med andra ord. 

Det som hänt våren 2023 är inget mindre än en revolution där kunderna tagit makten. I en digitaliserad värld är finanskollapsen bara en app-inloggning bort. 

Det här kommer tvinga banker att tänka mer på vilka risker de tar, men samma sak gäller kunderna. Att sätta sig in i snåriga begrepp som primärkapitalrelation och likviditetstäckningskvot kanske i framtiden blir lika självklart som att shoppa runt efter billiga bolån. Helvetet må ha avskaffats, men det bor fortfarande en djävul i detaljerna.