Stefan Ingves har snart grubblat klart

Totalsågar vallöftet: ”Omvärlden håller ögonen på oss”

Av Rikard Rosell

I över sexton år har Stefan Ingves haft rollen som Sveriges riksbankchef.

De åren har rymt finanskriser och pandemi, men också kritiska röster om långsamt agerande.

I en exklusiv intervju med Aftonbladet riktar han nu hård kritik mot den tillträdande regeringens vallöfte.

– Det skadar Sverige, säger Stefan Ingves som snart ska lämna över den penningpolitiska stafettpinnen.

En höstgrå himmel över Brunkebergstorg i Stockholm vittnar om att vintern är i antågande. Det kanske också är färgtonen som just nu bäst beskriver läget i svensk ekonomi.

Det är ännu inte helt nattsvart, men känslan av att ett långvarigt mörker lurar bakom knuten är högst närvarande för majoriteten av svenska hushåll.

Motorn som driver på är den rusande inflationen med stigande räntor och breda prisuppgångar.

Den vars arbetsbeskrivning är att fundera mest på inflationen, och hur den ska hanteras, sitter i den svarta granitbyggnaden som tronar i ena änden av torget. Där huserar Stefan Ingves, kanske svensk ekonomis allra tyngsta makthavare, som i rollen av riksbankchef varit ytterst ansvarig för Riksbankens arbete de senaste sexton åren.

– Vi går mot sämre tider och svensk ekonomi kommer nog att krympa under nästa år, säger han.

Stefan Ingves pekar på att pendeln har svängt och att den tidigare diskussionen som i stor utsträckning handlat om låg inflation nu handlar om det totalt motsatta.

– Nu är inflationen väldigt mycket högre än den varit på mycket länge och det är naturligtvis en stor och viktig frågeställning som vi har att hantera här på Riksbanken, säger Stefan Ingves.

Lika tydligt som han betonar vikten som frågan har på Riksbankens dagordning, konstaterar han samtidigt att det är en lång rad faktorer som tagit oss till den ekonomiska situation vi nu befinner oss i.

– Det var väldigt svårt att genomskåda vad som skulle hända när vi var på väg ut ur pandemin. Det som hände var att det skedde flera konstigheter som gick fortare än väntat och som påverkade världsekonomin.

”Det blev inte alls som vanligt”

Konstigheterna som Stefan Ingves pratar om är de flaskhalsar som kom som en effekt av att konsumtionen av varor sköt i höjden, samtidigt som konsumtion av tjänster tvärnitade. Det innebar bland annat att fraktpriser rusade när behovet av containrar för att mätta trycket från e-handlande kunder inte kunde mötas.

– Sen tänkte man att det skulle bli som vanligt när pandemin tog slut. Men det blev inte alls som vanligt.

Stefan Ingves utvecklar:

– Flaskhalsarna låg kvar internationellt, priserna började stiga och sen lägger vi till ett krig i Ukraina som inte fanns på kartan i början av året. När detta summeras så började så småningom alla priser, inte bara energipriser eller enskilda varor som vi importerar, att stiga. Där är vi nu tillsammans med många andra länder.

I augusti landade inflationen i Sverige på 9 procent. Det är minst sagt högt över det inflationsmål på 2 procent som Riksbanken har, och innebar att svaret från banken var tydligt – nu krävs krafttag.

Den 20 september höjde banken styrräntan med historiska 1 procentenhet till 1,75 procent. Det var tredje höjningen sedan banken klev över nollräntegränsen i april.

Riksbankens prognos är att styrräntan ska fortsätta höjas upp till 2,5 procent under 2023 men man flaggar samtidigt för att inflationsutvecklingen framåt är svårbedömd.

Har fått skarp kritik

Riksbanken har fått hård kritik för att vid ett flertal tillfällen legat långt från verkligt utfall i sina prognoser. Likaså har kritik riktats för att banken misslyckats att nå inflationsmålet.

Så vad ger Stefan Ingves sig själv och sitt arbete för betyg som högst ansvarig för svensk penningpolitik?

– Var dag så får man göra så gott man kan. Samtidigt så finns det en skillnad mellan en allmän önskan om total styrförmåga och vad som händer i världsekonomin och i den svenska ekonomin. Vi grubblar på detta hela tiden, men vi har inte en absolut styrförmåga.

De senaste månadernas ränteutveckling och dess innebörd för svenska hushåll ska ses i ljuset av det lågränteklimat som Riksbankens beslut lett till under flera år. I februari 2015 togs det historiska beslutet att låta styrräntan gå ner på minusnivå för första gången. En negativ styrränta låg sedan fast fram till slutet av 2019 när Riksbanken meddelade att räntan justerades upp till nolläge.

Under åren har Stefan Ingves och Riksbanken också mött kritik för besluten att behålla en långvarig minusränta, och att de därigenom skapat en allt för räntedopad ekonomi.

Men på frågan om Stefan Ingves kan medge någon självkritik blir svaret nekande.

– Inte om vi beaktar att vi haft en för låg inflation länge och att vi gick in i en pandemi som ingen varit med om tidigare. Där gjorde vi vad vi kunde för att hålla igång svensk ekonomi. Sen får vi leva med att inflationen blev högre än vad vi trodde och att det var en felbedömning. För mig är det viktigaste vad vi visste när besluten fattades och inte vad vi vet nu när vi har facit.

I februari meddelade Riksbanken att deras penningpolitiska beslut var att behålla nollränta och att prognosen var att den skulle ligga fast på den nivån fram till 2024. En dryg vecka senare var ett fullskaligt krig i Ukraina en realitet. Inte heller det räntebeslutet ser Stefan Ingves som felaktigt.

– Då har man just den frågeställningen om hur man ska kombinera ihop konjunkturbedömningar med krig vilket är väldigt svårt. Vi gjorde vår bedömning från ett läge och sedan blev det krig i Ukraina, vilket sätter sina spår. Inte minst om man då tänker på vad som hänt med elpriset och vad som kanske händer med elpriset i vinter. Det var inget som vi förutsåg.

Kritik har riktats från ett flertal framstående svenska ekonomer mot att Riksbanken under Stefan Ingves ledning agerat för sent vid flera tillfällen. Han står fast vid att de beslut som fattats har varit rätt utifrån vad Riksbanken visste vid tiden för besluten.

Finns det inget i den kritiken eller vad är det du menar att andra ekonomer inte har förstått?

– Ibland så glömmer man vårt mål som är ett inflationsmål. Man fokuserar på något annat som bostadsmarknaden så har man synpunkter på det eller att räntan ska vara högre i största allmänhet. Det är väldigt ofta att man tar ena sidan av argumentet.

– Det är inget fel i det alls, men världen är komplicerad och det finns många synpunkter man måste beakta när man fattar de här besluten.

Han säger att det är naturligt och sunt att den typen av diskussioner förs om Riksbankens arbete.

– Att vi får till oss att det ibland är lite spretigt följer med arbetet som vi har. Ibland har vi i någon mån fel och ibland lite mer rätt och det får vi leva med. Får vi det någorlunda dit vi vill i genomsnitt över en längre tidsperiod är det viktigt och värdefullt för Sverige.

Under sin tid som riksbankchef har Stefan Ingves återkommande höjt ett varningens finger för höga skulder bland svenska hushåll. Något som har gett upphov till uttrycket Ingves-paradoxen.

Uttrycket syftar till att riksbankchefen å ena sidan starkt varnar för höga skulder, men att den penningpolitik som banken fört under hela 2010-talet lagt grunden för en hög skuldsättning.

I de senaste siffrorna från SCB framgår det att svenska hushålls totala skuldsättning i augusti uppgick till 4 883 miljarder kronor.

Hur ska man som vanlig medborgare förstå det paradoxala mellan vad du säger om skuldsättning och hur Riksbanken agerar?

– När inflationen är för låg som den varit tidigare har det varit angeläget att öka efterfrågan i ekonomin så vi klarar vårt inflationsmål med lägre arbetslöshet än det vore annars. Men samtidigt så blir det farligt förr eller senare om man har lånat för mycket. Därav diskussionerna vi haft om bolånetak och amorteringskrav.

Han pekar på att den låga ränta som många svenskar vant sig vid inte alls är någon självklarhet i ett historiskt perspektiv.

– Ett nollränteläge som vi haft varar inte för alltid och man ska klara av att leva med svängningar i svensk ekonomi. Gör man inte det hamnar man i en grop där det inte är bra att vara.

– Något av det svåraste vi människor har att hantera är detta med nu och sen. Att vara medveten om vilken ryggsäck man har med sig in i framtiden om räntorna stiger och hur man ska hantera det.

”En olämplig åtgärd som skadar Sverige”

Samtliga fyra partier som nu regeringsförhandlar gick till val på att förändra amorteringskravet. Stefan Ingves inställning i frågan är stenhård.

– Det är en olämplig åtgärd som skadar Sverige om man genomför det. Man måste ha klart för sig att vi har enormt stora bolån i svensk ekonomi och hela bolånemarknaden utgör en risk för ekonomin. Det vore en djupt olycklig signal till omvärlden att säga att så fort det blev lite dyrare att låna så ska man sluta amortera.

Han pekar på att det kan få större och vidare effekter än vad man kan tro.

– Vi kommer inte ifrån att omvärlden håller ögonen på oss när det gäller detta och därför är det en olämplig åtgärd.

När det gäller ett eventuellt elprisstöd är han dock inte lika kritisk, även om det kan komma att påverka inflationen.

– Det handlar om att hantera vintern på något sätt och vi vet inte ännu hur det kommer att se ut. Vi tror att det är bra om man gör det så att man direkt kompenserar hushållen i stället för att subventionera energi i största allmänhet.

– Hur man väljer att göra kommer att påverka inflationstakten olika och där får vi en indirekt effekt. Om det alls påverkar penningpolitiken är omöjligt att säga för det är för många okända faktorer.

Slutar vid årsskiftet

Även om löften från politiken rent av kan vara kontraproduktiva för Riksbankens arbete är de snart inte längre Stefan Ingves huvudvärk. Vid årsskiftet lämnar han över ansvaret för Riksbanken till Erik Thedéen, i dag generaldirektör på Finansinspektionen.

– Att jag någonsin skulle få det här jobbet det hade jag aldrig föreställt mig. I det avseendet har jag haft en fantastisk resa och fått göra saker långt bortom den föreställningsvärld jag hade när jag läste nationalekonomi för länge sedan. Jag har haft en stark önskan att få bli något och det fick jag.

Att den önskan om att bli något skulle vara helt uppfylld efter åren i Riksbankens topp verkar inte heller vara fallet enligt Stefan Ingves.

– Jag har ju jobbat mycket internationellt i många olika sammanhang så jag hoppas att det ska finnas någon liten efterfrågan på mina tjänster i fortsättningen också.

Den grå himlen över Brunkebergstorg har blivit allt mörkare, men än är det inte nattsvart. I granitklossen sitter en man som har 87 dagar kvar på sitt uppdrag att grubbla över inflationsfrågan.

– Det känns inte riktigt för min del som att det är dags att mata duvorna.