Lägsta löneökningarna i modern tid

Joakim Goksör/TT

Uppdaterad 2021-03-02 | Publicerad 2021-03-01

Löneökningarna i fjol var de lägsta som uppmätts i modern tid, enligt Medlingsinstitutet.

Men låg inflation i pandemin gör samtidigt att det ser ut som att reallönerna ökar mer än på många år.

Pandemin har ställt till det för många och löneökningarna blev till följd av försenade kollektivavtal de lägsta i modern tid 2020. Arkivbild

Den genomsnittliga löneökningen under helåret 2020 stannade på 1,9 procent. Ett lägre årsgenomsnitt finns inte ens om man går tillbaka till 1960-talet, enligt Petter Hällberg, nationalekonom på Medlingsinstitutet.

– Att det är lågt har främst med försenade kollektivavtal att göra. Men man ska komma ihåg att det inte bara är löneavtalen som avgör hur löner utvecklas, säger Hällberg.

Högre reallöner

Den nedtryckta inflationen i coronakrisen gjorde samtidigt att reallönerna ökade i fjol. Reallönen är ett sorts mått på hur köpkraften förändras, något som räknas fram genom att justera de nominella löneökningarna för inflation.

Då den så kallade KPIF-inflationen stannade på 0,5 procent i 2020 blev det en reallöneökning i snitt på 1,4 procent under året. Det är den högsta nivån sedan 2015, enligt Medlingsinstitutet.

Fjolårets lönebildning präglades samtidigt av stor osäkerhet. Industrins riktmärke för löneökningar, som skulle ha börjat gälla den 1 april, sköts till följd av det osäkra läget i pandemin upp sju månader. Detta påverkade tidpunkten för nya löneavtal för en stor del av landets löntagare.

Det nya riktmärket, som gäller från november, ger löneökningar på 5,4 procent fram till och med 31 mars 2023. Räknat från den 1 april 2020 innebär detta avtal löneökningar på cirka 1,8 procent per år.

Lågavlönade blev av med jobb

Det finns dock vissa pandemirelaterade problem när det gäller beräkningen av fjolårets löneökningar.

En faktor som ställer till det är att en stor andel av dem som blev av med jobbet i pandemin var lågavlönade, unga och visstidsanställda. Enligt SCB hade antalet med tidsbegränsade anställningar fallit med 62 000 personer i fjärde kvartalet 2020 jämfört med ett år tidigare.

Detta är en kategori löntagare som generellt har lägre löner än andra löntagare och när de plockas bort blir det ett rent statistiskt lyft för löneökningarna i genomsnitt.

– Genomsnittslönen ökar om du inte tar med dem med lägst lön. Men det är en statistisk effekt. Det är ju ingen som får höjd lön på individnivå för att någon annan blir av med jobbet, säger Hällberg.

En annan osäkerhetsfaktor

Han är samtidigt på det klara med att många på den svenska arbetsmarknaden inte har upplevt 2020 som något bra löneår.

– Den som har jobb och har fått löneökning får ju en helt annan köpkraftsförändring än den som blir av med jobbet eller som inte har fått några lönepåslag alls.

Korttidspermitteringarna i pandemin är en annan osäkerhetsfaktor. När krisen rasade som värst under andra och tredje kvartalet var omkring 300 000 personer permitterade. De fick då betydligt färre arbetade timmar, men nästan samma lön – det vill säga rejäla lönelyft per timme.

Denna effekt har dock Medlingsinstitutet tagit höjd för genom att i sin rapport räkna på grundlönen för de permitterade i stället för den faktiska timlönen.

ÅrtalNominell löneökning, procentKPIF-inflationReallöneökning, procent
20003,70,92,8
20014,42,51,9
20024,12,21,9
20033,52,50,9
20043,31,12,2
20053,11,12,0
20063,11,41,6
20073,31,51,8
20084,32,71,5
20093,41,71,7
20102,62,00,6
20112,41,41,0
20123,01,02,0
20132,50,91,6
20142,80,52,3
20152,40,91,5
20162,41,41,0
20172,32,00,4
20182,62,10,4
20192,61,70,8
20201,90,51,4
Källa: Medlingsinstitutet

Min ekonomi

Prenumerera på Cervenkas Nyhetsbrev

Spaningar om den turbulenta ekonomi vi lever i nu