Demenssjuka och svaga blir lurade på pengar: ”Tyvärr inte ovanligt”
Äldre utnyttjade av sina anhöriga
Uppdaterad 2021-11-24 | Publicerad 2021-11-23
De är gamla och förvirrade och i akut behov av hjälp att sköta sin ekonomi.
Och hänsynslöst utnyttjade av sina anhöriga.
– Det är tyvärr inte så ovanligt, säger Angelika Thelin, lektor i socialt arbete.
Enligt Socialstyrelsen lider ungefär 150 000 personer i Sverige av demens. Sex av tio bor hemma och är i varierande grad i behov av hjälp för att sköta sin ekonomi. Ofta är det en nära anhörig som hjälper till.
– I de flesta fall fungerar det jättebra. Men det förekommer också regelrätta ekonomiska övergrepp, säger Angelika Thelin, lektor i socialt arbete vid Linnéuniversitetet i Växjö.
Tillsammans med kollegorna Lottie Giertz och Titti Matsson har hon skrivit boken Nedsatt beslutsförmåga (Studentlitteratur, 2021) som handlar om så kallat ekonomiskt våld mot äldre.
Tar sparpengar
Det kan exempelvis vara ett vuxet barn som tar sin förälders sparpengar eller maken som tvingar sin sjuka maka att leva på en extremt snål budget för att stoppa pengarna i egen ficka.
I en amerikansk undersökning gjord 2014 uppgav 2,7 procent av de tillfrågade äldre personerna att de utnyttjas ekonomiskt av anhöriga. Men mörkertalet bedöms vara stort eftersom det är svårt att nå personer med demens eller andra svårigheter.
– Det går inte att säga hur pass vanligt eller ovanligt det här är i Sverige eftersom det inte gjorts några liknande studier här. Skickar man ut enkäter till äldre, är det svårt att få in svar från de här personerna med nedsatt beslutsförmåga, säger Angelika Thelin.
– Det finns två sidor av det här problemet. Det handlar både om att vara medveten om att äldre kan vara i behov av ekonomisk omsorg så att de exempelvis inte hamnar i stora skulder för att de inte betalar sina räkningar. Men det handlar också om att vara uppmärksam på att det kan förekomma ekonomiskt våld mot personer med nedsatt beslutsförmåga.
”Ser en hel del”
En del fall av försummelse och utnyttjande upptäcks av vården.
– Personalen ser en hel del. Men annars är det främst andra nära anhöriga som reagerar och anmäler.
Sedan 2017 kan man genom en framtidsfullmakt bestämma vem som ska ta över ansvaret för den egna ekonomin och andra angelägenheter den dag man inte längre klarar det själv. Samtidigt infördes utökade möjligheter för anhöriga att sköta vardagliga ekonomiska handlingar, så kallad anhörigbehörighet.
Men till skillnad från det offentliga systemet med god man och förvaltare finns ingen automatisk uppföljning eller granskning av hur anhöriga med framtidsfullmakt och anhörigbehörighet sköter sina uppdrag.
Bestäm i fullmakten
Vill man ha en sådan granskning får man reglera det i sin framtidsfullmakt.
– Man kan skriva in i framtidsfullmakten hur man vill att det ska redovisas inom familjen, om man exempelvis vill att de anhöriga tillsammans ska titta på hur det har skötts. Man kan också dela uppgifterna mellan olika anhöriga så att flera är inblandade, säger Angelika Thelin.
– Jag tycker att det vore bra om det blev det normala sättet att utforma en fullmakt. Då skulle det inte vara så laddat eller känsligt så att det kan tolkas som att vi inte litar på den anhörige.
Vårdpersonal berättar om fallav ekonomiskt våld de har sett
Exemplen är hämtade ur boken ”Nedsatt beslutsförmåga” och är direkta citat ur enkätsvar från en undersökning bland vård- och omsorgspersonal om anhöriga ekonomiskt våld mot äldre.
”Jag har mött det många gånger faktiskt. Helst när det är gifta par. En bor kvar hemma och en flyttar hit. Och då vill de inte lämna saker till dem i det nya boendet om de behöver flytta hit. Inredning, tavlor, minnen och så som man behöver. Helst inne på demensboende. Många lägenheter är så det ekar i. De kan flytta in med bara två kassar med lite kläder.”
”Jag tror att de har varit anhörigvårdare så länge och mått så dåligt i denna relation och inte vågat ta hjälp och talat om. De kanske har fått stryk och allting hemma av den sjuke personen. Så de vill bara ha väck dem och sudda bort dem från jordens yta. Vill inte ha med det att göra.”
”De har inte haft kontakt de sista 50 åren men ’nu så behöver vi huset eller pengarna och han är ju dement så därför flyttar vi honom’, känns det som ... lagen är ju till för alla som ett slags skydd, man kan säga nej.”
”Det var nån kvinna som sa att ’Det är klart jag vill ha min man på växelvård, det kostar bara en tredjedel mot att ha han på särskilt boende’, då kanske du hamnar på 4 000 kronor och då får hon ju ändå vila i två veckor.”
