Zac Efron: ”Jag strulade till det”

Magnus Sundholm

Hollywoodstjärnan om sitt vilda liv och triumf-comebacken

HOLLYWOOD

I ”The greatest showman” spelar Zac Efron en man som har allt men ändå inte är lycklig.

Metoden att dränka sina sorger är något den före detta High school musical-stjärnan själv försökt sig på.

– Jag känner igen mig i det, säger han.

Perioden lär inte tillhöra 30-årige Efrons stoltare i livet. Men han kommer själv in på den när han tar emot Nöjesbladet på ett hotell i Beverly Hills och beskriver sin rollfigur i historien om cirkusens uppkomst.

– I början av filmen har Phillip Carlyle uppnått prestige och blivit rikligt belönad. Han har liksom allt en ung man kan önska sig. Ändå är han djupt olycklig. Det är något jag kan relatera till. Jag strulade till det och har gjort saker som fått mig att undra hur jag tänkte.

Zac Efron, 30, var fortfarande tonåring när berömmelsen träffade honom med full kraft. Livet i rampljuset bjöd på mer än den unge mannen från San Luis Obispo i Kalifornien kunde hantera och det dröjde inte länge förrän han tvingades lägga in sig på avvänjning.

Samtidigt kröp känslan av osäkerhet in och han tillbringade de efterföljande åren med att distansera sig från musikalgenren.

Öppnat ögonen

– Precis som Phillip var jag lite förvirrad. Men den här rollen och jobbet med Hugh Jackman och alla de andra i filmen har liksom öppnat mina ögon igen. Det har varit riktigt roligt, allihop.

Extra roligt lär betyget vara för skådespelaren som knappast hyllats för komedier som ”Baywatch”, ”Mike and Dave need a wedding date” och ”Dirty grandpa”.

Nöjesbladets Jens Peterson har gett ”The greatest showman”, där  också Hugh Jackman, Michelle Williams, Zendaya och Rebecca Ferguson medverkar, fyra plus. Entertainment Weekly anser att Efron stjäl så gott som varenda scen han är med i.

”Som bäst är filmen när Efron och Jackman dansar runt på diskarna i en gammal bar och sjunger perfekt stämsång”, skriver tidningen.

Självlärd dansare

– Just den scenen var otroligt komplicerad. Mitt i dansen skulle vi skjuta glasen i varandras händer, slå dem i disken, sjunga med känsla, snurra 360 grader och ha ett glas i handen som den andra personen kastat till oss, säger Efron.

– Jag vet faktiskt inte hur vi klarade det, men vi gjorde fler än 50 tagningar.

Jackman är utbildad dansare. Efron däremot, är bakgrunden till trots, självlärd.

– Folk verkar tro att jag föddes dansare. Men jag är ingen dansare. Jag gillar faktiskt inte att dansa eller ta danslektioner. Det är liksom inte något som står på mitt dagliga schema.

Det gjorde att han var tvungen att komma i form inför inspelningen.

I bilköer

– Jag var nervös. Men jag lyckades snubbla mig igenom de första repetitionerna och kom till slut till en punkt där jag kände mig mindre obekväm.

Däremot tvekade han aldrig att hoppa på projektet.

– Jag hade alltid undrat hur jag skulle kunna ta mig tillbaka till musikaler, om det ens var möjligt, och om jag skulle försöka med Broadway.

Efron uppger att hanen dag  satt fast i stillastående bilköer i Los Angeles när regissören Michael Gracey hörde av sig med erbjudandet.

– Jag blev så glad jag hoppade ur bilen mitt i trafiken och tog några små danssteg.

– Det var en dröm som gick i uppfyllelse.