Han liknar en butter mossa

Av: Markus Larsson

Publicerad:
Uppdaterad:

Markus Larsson om kvällens deltävling i Malmö

1 av 6 | Foto: ROBIN LORENTZ-ALLARD
Melodifestivalens deltagare i andra deltävlingen: Wiktoria Johansson, Isa Tengblad, Tommy Nilsson, David Lindgren, Patrik Isaksson, Uno Svenningsson, Molly Pettersson Hammar, Krista Siegfrids, Finland, "Victor och Natten".

Malmö. Isa.

Eller vad vet jag?

Det här är den mest ovissa deltävlingen jag någonsin har sett.

Nej, det är ingen överdrift.

Grattis alla tv-tittare.

Det är verkligen er kväll. Alla ­artister börjar på noll.

Kul.

Vanligtvis brukar bilden klarna lite efter fredagens genrep, men den här gången blev bilden i spåkulan bara grumligare.

Eller grumlig och grumlig. Det känns som om det sitter en ­liten elak tomte inuti kuljäveln och smetar gröt på glaset.

Jag tycker att det finns en solklar vinnare. Bara gospel­körerna i Isas ballad ”I will wait” borde, med tanke på ­konkurrensen, bäras på en egen silverbricka till finalen i Friends ­arena.

Men inte ens hennes ”skugglek” var särskilt imponerande när publiken till slut släpptes in i ­arenan.

Allt, precis allt, talar exempelvis för att den älskvärda gubb­röran ­inte har något med tävlingen att göra.

Den som försöker hitta något som är mer otidsenligt och apart i tävlingens nuvarande uttryck och form än trion Patrik Isaksson, Tommy Nilsson och Uno Svenningsson får leta i minst två decennier.

Lustigkurrarna i Ravaillacz och Hasse Andersson hade åtminstone humor. Patrik, Tommy och Uno satsar på att vara gravallvarliga. Är inte det ­lika klokt som att hoppa bungyjump utan rep och hoppas på det bästa?

Risken att många uppfattar dem som trötta orrtuppar är stor. Herregud, bara Isakssons keps. Han anstränger sig verk­ligen för att se ut som mossa, av den mer buttra arten. Som ­både har råkat glömma plånboken och missat bussen.

Samtidigt är ”Håll mitt hjärta hårt” en mycket elegant och välsjungen ballad. De här herrarna har ställt upp i tävlingen med betydligt värre sjunkbomber och anonyma bagateller.

Och Uno Svenningsson har fortfarande guld i strupen. Hans röst fångar verkligen den gråa och regniga och svenska vardagen. Den är ett perfekt ljudspår till någon som huttrandes står och gräver efter bilnycklarna utanför Coop i ­februari .

Men, som sagt, tävlingen tillhör antagligen andra bidrag.

Ett av veckans problem har ­varit att diverse teknikaliteter har spelat huvudrollen i flera nummer. Kalla det gärna för ”Heroes”-­effekten.

Det är skuggor och projektioner, synkroniserade laserljus och ett sorts SM i komplicerade ljussättningar. Artisterna och låtarna har kommit i andra hand.

Många nummer har känts märkligt stela och över­ansträngda. Vilket säkert öppnar för någon som glatt skuttar runt och ­viftar med flaggor. Nej, det går säkert inte ens att räkna bort Krista Siegfrids gammel­tjo.

Kul.

Markus spåkula

TILL FINAL:

Isa

Finns åtminstone ordentliga Eurovision-muskler här.

Wiktoria

Den digitala stenstoden.

ANDRA CHANSEN:

David Lindgren

Tryggt och trevligt.

Molly Petterson Hammar

Rösten förtjänar det.

Publicerad:

LÄS VIDARE