David Fukamachi Regnfors: Tvåsamheten har inte varit min starkaste sida
Publicerad 2021-11-17
Han är singel, älskar japanska köksknivar, men avskyr shopping.
Skådespelaren David Fukamachi Regnfors är Veckans kex.
Du är aktuell i nya serien ”Hjerson”, kan du berätta lite om din roll där?
– Jag spelar sambon till Hanna Alströms karaktär Klara. Medan hon är ute och löser brott så är jag hemma och sexstrejkar kan man säga, för vi har inte någon superbra relation. Så med jämna mellanrum ringer jag, och antingen har jag köpt uran eller så ska jag hänga mig.
Kan du relatera rollen till ditt eget liv?
– Som skådis är min uppgift att hitta saker som relaterar till mitt eget liv i karaktärerna jag spelar. Det behöver inte vara rent bokstavligt, utan kan vara genom upplevelser, och den här karaktären Niklas upplever sig vara maktlös i sin livssituation, hamnar i kris och försöker prova en massa saker i tvåsamheten, och det kan jag absolut känna igen mig i även om vi så klart skruvar till det. Jag försöker hitta mig själv i alla roller jag spelar, annars blir det lätt som att bara berätta om någon annan.
För många är du mest känd för huvudrollen i ”Gentlemen” 2014. Efter det har du varit mer aktiv inom teatern än film och tv. Är det ett medvetet val?
– Även innan ”Gentlemen” var teatern min grund och bas. Sen efteråt dök det upp massvis med teaterjobb, men inte så mycket film och tv. Så har det varit fram till förra året, när det plötsligt blev både ”Deg”, ”Hjerson” och en till tv-serie som kommer i höst som jag inte får prata om ännu… men jag tycker om att ha teatern som grund. Det är mer verklighetsförankrat. Visst älskar jag att filma också, men det blir som en bubbla, att man lever vid sidan av den riktiga världen.
Om du var tvungen att välja mellan bara teater eller film och tv?
– Teater, även om jag just nu tycker det är svinroligt att filma.
”Det vore kul att pröva att vara väldigt känd”
Är det inte mer prestige, finkultur, att göra teater, men mer pengar i film och tv?
– Alltså, för att tjäna mycket pengar på film och tv måste du jobba väldigt mycket, så hade jag bara tänkt ekonomiskt hade jag nog inte blivit skådis över huvud taget. Bara att jag kan försörja mig på det jag gör tycker jag är fantastiskt. Allt över det är bonus.
Med många stora roller i film och tv blir man också en mer offentlig person. Skulle du vilja bli riktigt känd?
– Det vore kul att pröva att vara väldigt känd, men om man väl är det kanske det inte är så kul. Dom som är väldigt kända brukar säga att det inte är så roligt. Så länge folk kommer fram och säger att dom har sett något man varit med i som de gillar är det bara positivt, men om folk plötsligt bara skulle börja ta random bilder på mig i smyg överallt, det vill jag helst slippa.
Dagens största kändisar är på sätt och vis moderna versioner av gamla tiders gudar, målas upp som arketyper av media. Vilken fornnordisk gud skulle du vara som superkändis?
– Haha. Vilken svår fråga. Jag skulle ju inte vara Oden, inte Tor och inte Loke. Sen har jag inte riktigt koll på Balder, Frej och dom andra, så det kan jag faktiskt inte svara på.
Men apropå gudar, är du andlig?
– Min mamma är präst i svenska kyrkan, så precis som att andra kanske har föräldrar som är politiskt aktiva, blir det så klart lätt så att man får med sig den aspekten av tillvaron. Det är en dimension som finns för mig även om jag aldrig har blivit tillsagd vad jag ska tro. Så visst har jag grundsynen att det finns andra värden än de rent materiella. Typ, vem vill jag vara, och hur ska jag agera för att kunna se mig själv i spegeln?
Så du att du tror att människor har en själ, att vi är mer än bara biologiska maskiner?
– Ja. Jag agerar utifrån att jag och andra människor har själar. Sen kan jag inte motivera eller bevisa det. Jag tror framför allt, väldigt konkret, att vi mår bättre rent köttsligt av att faktiskt finnas till för andra människor och se på världen som någonting annat än bara en förlängning av våra egon.
Shopping – en ”sjukt ledsam aktivitet”
Just nu är just det väldigt aktuellt eftersom materialismen bland annat lett fram till vad som står i FN:s klimatrapport som kom i början av augusti.
– Ja, men det är svårt att diskutera det där på något sätt som inte antingen blir defaitistiskt eller förnumstigt.
Lider du själv av klimatångest?
– Nej. Däremot försöker jag att inte flyga, äta växtbaserat och till exempel köpa skor med bra kvalitet så att de håller längre. Förra veckan när jag vaccinerade mig i ett köpcentrum såg jag en skylt där det stod: ”Nu är du bara några meter från bra shopping”. Och just ordet shopping, det är en så sjukt ledsam aktivitet. Okej. Det är kul att köpa saker man gillar eller behöver, men shopping i sig, det ordet är frikopplat från behov och estetik. Det är att konsumera för konsumerandets skull, så jag tyckte det var så otroligt ledsamt när jag såg skylten, började tänka på alla hål i våra själar som vi uppmanas att fylla med prylar, inte ens prylar vi gillar, utan bara med shopping.
Köper du inte saker själv?
– Jo, visst konsumerar jag, men då köper jag saker som gör mig genuint lycklig. Det senaste ett och ett halvt åren har det varit en del köksgeråd, kanske nån fantastiskt bra japansk kökskniv, men då vet jag att jag kommer att kunna ha den i 40 år. Det känns otroligt mycket bättre än att köpa en massa saker jag egentligen inte vill ha bara för att de är billiga.
Så matlagning är ett fritidsintresse?
– För mig är det lite som meditation. Det är att laga mat eller att spela tv-spel.
Pratar lite japanska
Hur skulle du snabbt beskriva din bakgrund och uppväxt?
– Jag har en svensk mamma och en japansk pappa, är född i Sverige, men bodde väl ett år i Japan innan de separerade. Sen är jag uppvuxen i Hallonbergen och Rissne nor om Stockholm med min mamma de första tio åren, tills hon träffade min bonuspappa och vi flyttade till Bromma. Där fick jag två bröder som är 10 respektive 13 år yngre än mig. Så jag började som ensambarn och avancerade till kärnfamilj i Bromma.
Med en pappa från Japan, pratar du japanska?
– Jag kan ta mig fram på det, föra en enkel konversation, men inte mycket mer än så.
Skulle du vilja lära dig språket bättre?
– Absolut. Jag var där ett år efter gymnasiet, bodde där och pluggade, och då blev jag hyfsad, men jo, jag skulle verkligen vilja bättre på japanska. Nu är det inte riktigt på kartan att åka till Japan. Vi får inte komma in på grund av coronan. Men jag skulle gärna ta en intensivkurs, åka dit och jobba där. Det vore skitkul. Tyvärr har jag inte riktigt dom kontakterna.
Regnfors är också ett udda efternamn. Är mamma finlandssvensk?
– Nej. Hennes familj är från Bergslagen. Regnfors är ett av alla efternamnen folk som hette något med -son i efternamn tog sig då de började flytta in till städerna i slutet av 1800-talet. Många av våra naturefternamn som Blomkvist och Stenberg kommer från den tiden, men vi är inte många som heter just Regnfors.
Dålig på fungerande relationer
Du är singel, men längtar du efter att bilda familj i framtiden?
– Det hade absolut varit jätteroligt, men tvåsamheten har väl inte varit min starkaste sida hittills i livet. Jag har varit dålig på att ha fungerande relationer, så det vore kul att komma fram till det som ett första delmål. Men det är svårt att styra över livet, och framför allt det senaste året när man inte träffat en käft.
När är du som lyckligast?
– Jag tycker det är härligt att på premiärdagen få peppa inför en premiär, och sen gå in på scenen. Det är en sorts förhöjd livsupplevelse. Jag gillar den kicken och jag tycker det är kul att stå på scenen normalt sett också.
Vad är du mest stolt över av allt du gjort?
– Att jag varit med och drivit en teatergrupp för ensamkommande ungdomar från Afghanistan sedan 2015 på Dramaten. Att få följa deras väg in i samhället och vuxenvärlden.
Vad är ditt största mål i livet?
– Att vara omgiven av människor som älskar mig när jag dör, skulle jag så klart kunna svara, men samtidigt skulle jag vilja komma lite längre i mitt yrkesliv och konstnärskap. Jag gissar att när det väl gäller så är det nog att vara omgiven av människor som älskar en och att ha gjort världen till en lite bättre plats som räknas, men det hade också varit kul att få bli en fantastiskt bra skådis. Nej, mitt största mål i livet är att få fortsätta vara levande, att utvecklas och växa fram tills att jag dör.
Pest eller kolera:
Vinna 25 miljoner på Triss eller leva dubbelt så länge?
- Oj. Jag chansar på att jag får ett hyfsat långt liv. Med modern genteknik kommer vi säkert ändå leva tills vi blir 150 år, så jag tar hellre 25 miljoner. Sen skulle jag verkligen nörda in mig på att köpa japanska trädgårdsstenar och köksknivar.
Ständigt gå klädd eller prata som Kalle Anka?
- Gå klädd som Kalle Anka. Det tror jag ändå att folk vänjer sig vid. Även om jag går med bar underkropp är jag fortfarande David, och det blir en bra övning i att äga situationen, sig själv och inte skämmas för vem man är. Det vore värre att inte ha sin röst, att inte kunna prata.
Kunna ta in och förstå kunskapen i en bok genom att vidröra den med ditt könsorgan eller kunna styra den personens tankar som du vidrör med ditt könsorgan?
- Det låter ju väldigt kul det andra alternativet, men då är man psykopat, och även om jag inte är hundra på det så tror jag mig inte vara psykopat. Dessutom vore det kul att kunna ta in en massa kunskap snabbt, så jag väljer alternativ ett.