Nu finns ännu en anledning att välja streaming framför bio
Varken pandemin eller streamingkriget har gjort susen för biograferna. Men på Filmstaden har man fått en snilleblixt:
Heureka! Vi förbjuder de besökare som ändå kommer att ta med eget godis!
Det är lite svårt att se det geniala affärsmannaskapet i detta.
Efter en pandemi under vilken biobesöken av självklara anledningar störtdök och många stora filmer blev kraftigt försenade, börjar det se ljusare ut igen för biograferna.
Men förutsättningarna för dem är, och kommer aldrig mer att bli, samma som de var förut.
Konkurrensen från streamingtjänsterna, som i sin tur konkurrerar inbördes, är stenhård. Vissa av dem producerar egna filmer i hög takt, andra lockar med premiärer av storfilmer som knappt (ibland inte alls) har hunnit ut på biograferna och vänt.
Dessutom har folks vanor ändrats. Och många har upptäckt att det där med att ”Film är bäst på bio” inte riktigt stämmer. Att film faktiskt kan vara betydligt bättre hemma, eftersom man utöver att spara både pengar och väldigt mycket tid, slipper ungar som inte kan uppföra sig, vuxna människor som inte kan hålla tyst, spring, smaskande, lysande mobilskärmar, toalettköer, ljudnivåer som nära nog spränger trumhinnor, och så vidare. Listan kan göras lång.
Så, vad gör nu Filmstaden för att boosta biobesöken?
Jo, de förbjuder oss att äta och dricka det vi själva vill äta och dricka medan vi ser på film hos dem. Eftersom ”försäljning på biograferna ingår som en del av vår verksamhet”.
De ger oss alltså ännu en anledning att se på film hemma i stället för på bio.
I teorin är det lätt att förstå beslutet. De vill tjäna mer pengar och på läsk, godis och popcorn har de bra avans.
Fast i praktiken känner man… morr. Av flera olika anledningar.
Först och främst: Att äta och dricka det man själv föredrar när man går på bio hör liksom till, sedan gammalt. Det är en del av upplevelsen. Och att personalen på Filmstaden nu (får man förmoda?) på något sätt ska tillrättavisa den som, efter att ha betalat 150 spänn för en biljett, har en medhavd påse lösgodis i handen – det är inte bara girigt utan även provocerande.
Ska de beslagta den och lämna tillbaka den på vägen ut, eller blir det bara en menande blick? Eller hur ska det fungera i praktiken? Ska man kanske bara skämmas om man halar fram den ur väskan i mörkret?
(Min vilda gissning är att det här beslutet inte är helt färdigtänkt än.)
Dessutom: Inte ens på de största biograferna i Stockholm kan man tala om ett eget utbud där det finns något för alla. Och på de mindre ute i landet: glöm det. Vi kommer att få äta Gott & blandat och Djungelvrål tills vi dör. Och bara tanken på att inte få ta in en anständig take away-latte i salongen när jag ska se en flera timmar lång film gör mig konfliktbenägen.
Och så handlar det förstås om priserna. Sist jag gick på bio med min familj betalade vi 450 kronor bara för filmen. Och då har vi ett barn. Hade vi haft, säg tre, hade vi landat på det facila priset av 750 kronor.
En kostnad som täcker en rätt fin bukett av streamingabonnemang.
Men visst, vi tar gärna ljummen läsk och osaltade popcorn till överpris också. Och att sedan få en åthutning för min kaffe på det vore ju en dröm.
Det är sådant som får vem som helst att komma tillbaka för mer.