Ny triumf för Henrik Dorsin
Stärkande scenkraft på Scalateatern
Uppdaterad 2020-10-23 | Publicerad 2020-10-22
Scalarevyn
Scalateatern, Stockholm. Regi Michael Lindgren, manus Henrik Dorsin. Med Henrik Dorsin, Vanna Rosenberg, Johan Ulveson, Louise Nordahl, Klas Hedlund samt jazzorkester.
Scalarevyn är mycket.
Det är efterlängtad underhållning som möts med jubel. Skämt i pandemins tid med hög halt av corona.
Henrik Dorsin kallar det en gammaldags revy, och blåser vitalt liv i traditionen. Här finns också samtida syrligheter som skulle ge dåndimpen åt 1900-talets revyrävar.
Äntligen stod de på scen.
SVT:s ”Premiärdatum oklart” har följt den kaotiska tillkomsten av revyn av och med suveräne Henrik Dorsin. Nu tar teatersalongen emot ätande och drickande publik vid bordsservering. 228 betalande gäster tas in, men entusiasmen är stor och det låter som om vi äro tusenden.
Första akten är starkast. Henrik Dorsin föreläser om forna tideras revyer och illustrerar genren med olika nyskrivna nummer. Sketchernas historia går från stenåldern och romarrikets göteborgshumor till Bellmans tid. Kvickt. Kul.
Det är kupletter och paljetter, sång och dans och ordvitsar. Johan Ulveson är en nationalklenod med sin mångsidighet och minspel. Vanna Rosenberg är en underbar komedienne och sjunger ljuvligt. Nyare namnet Louise Nordahl visar bland annat en imponerande imiteringssäkerhet, och operasångaren Klas Hedlund använder sin mäktiga stämma i flera pampiga sånger. Som i en aria om ett osunt förhållande till Netflix.
Typiskt för Henrik Dorsins säkra öra att ta något moget och korsbefrukta det med dagsaktuella fenomen. Gissa om han hittar många rim på Tegnell, och revyn har gott om briljanta texter. Som i första aktens final där gamla godingar som Ernst Rolfs ”Bättre och bättre dag för dag” och ”Jag är inne när gumman min är ute” får tidsanpassade ansiktslyftningar.
Fridolf Rhudins ”Den ensamma hunden” och Magnus Härenstams ”Verkmästar´n i magen” blir en sorts startpunkt för en mycket rolig monolog där Johan Ulveson är kryddburken Garam masala i en stockholmsfamilj. Vi nöjer oss med den informationen och avslöjar inte mer.
På Scala hade även Fria Proteatern sin hemmascen, vilket Dorsin inte nämner, men han har skrivit ett par nummer med den sortens politisk målsökning. Ett är långt som kinesiska muren och är en allegori över Kinas behandling av oliktänkande. Som revynummer borde det kortas och koncentreras.
Scalarevyn har sin riktiga premiär i januari och behöver trimmas efter paus. Men den som betalar för biljetter under höstens ovanliga föreställningar får en vital dos show som blandar genialt med genant till smittande scenkraft.