Conny Nimmersjö är befriande uppriktig
Joacim Persson om musik som inte har plats för inställsamhet
Conny Nimmersjö pratar som han gör musik. Uppriktigt och okonstlat.
I en enda intervju säger han fler saker som jag vill jubla över än vad som ens får plats i den här krönikan.
Det är inga märkvärdigheter egentligen. I en artikel på Gaffas sajt fångar skribenten Andreas Bäckman albumaktuelle Conny Nimmersjö i vad som åtminstone ser ut som ett ganska rakt återgivet telefonsamtal. Med ett enkelt fråga/svar-upplägg pratar de om livet som musiker och den nya soloskivan ”Tänk, nyss var här så trevligt”.
Eller ja, titeln nämns aldrig. Typiskt bara det, i en tid då alla är sina egna varumärken med något i ärmen som ska säljas. Såna här albuminitierade intervjuer blir inte sällan platta, uddlösa samtal om ingenting.
Med Nimmersjö är det annorlunda. Precis som i hans musik finns inte plats för någon inställsamhet. I några oförställda och rättframma svar avhandlar han musikbranschens likriktade produktioner (”90 procent av all musik jag hör på radio är uppklippt och griddad och allting låter väldigt likt”), nutidens oglamorösa liv som musiker (”Alla musiker jobbar till vardags utanför musiken. Så länge det går jämnt upp med att jobba så är det okej”) och vår medmänskliga kollaps (”Det är bedrövligt att vi lever i ett samhälle som riktar sin vrede neråt, mot tiggare utanför Konsum”).
Mycket kanske kan verka som självklarheter men det är likväl få som säger dem. Lika uppfriskande som Nimmersjös punkkärva pop är på skiva, lika befriande är det att läsa intervjun med honom. Det brukar bli så när artister utgår från hjärtat, och inget annat, när de gör musik. Då går det också att dra en rak linje till personen bakom den.
”Det är inte en insmickrande skiva som alla ska kunna tycka om. Det är musik som vill stå i centrum, som bakgrundsmusik är den förkastlig”, säger gitarristen i Gaffa-intervjun.
Han pratar om sitt album.
Det hade fungerat lika bra som en vacker beskrivning av Nimmersjö som person.