Malou von Sivers: Jag tittar aldrig på mig själv på tv
Berättar om nya boken och saknaden av ”Malou efter tio”
Publicerad 2022-11-26
Utseendefixering är ett av flera laddade ämnen som Malou von Sivers väver in i sin nya bok ”Hon som hade allt”.
I tv-världen har hon en särskild strategi för att hantera den pressen, berättar hon.
– Jag tittar aldrig på mig själv.
I 16 år sände Malou von Sivers, 69, ”Malou efter tio” på TV4, där hon lyfte både samhälls- och vardagsnära frågor. Tonåringar som såg programmets start hade blivit vuxna och själva föräldrar när det sista avsnittet till slut sändes i maj i år. Och det märktes på tittarreaktionerna, säger hon.
– Bestörtning, upprördhet, otroligt mycket starka reaktioner från tittare som sagt att ”Vi startade ju varje morgon med ditt program när vi pluggade”, ”Du fick mig att gå upp dagar när jag knappt kom upp ur sängen”, väldigt mycket sånt, säger hon över telefon.
Beslutet att avsluta programmet var svårt, berättar hon – men nu behöver hon inte längre ägna varje vardagskväll åt att läsa på inför nästa direktsändning.
– Det är fortfarande en stor saknad, men också glädjen över att plötsligt ha lediga kvällar. Och så ville jag få mer tid till att skriva.
För parallellt med tv-karriären har hon blivit författare, först med en romantrilogi baserad på den egna släkten. Nu är hon aktuell med relationsdramat ”Hon som hade allt”. Och ljudbokslyssnarna möts inledningsvis av orden: ”Uppläst och skriven av mig, Malou von Sivers”.
– Det är intressant att läsa in boken själv, för man hör hur texten låter. Det var faktiskt Klas Östergren som lärde mig att ”Du måste alltid läsa dina texter högt under skrivandet, då hör du direkt rytmen”. Så det brukar jag göra, men sen när jag ska läsa in boken så är det intressant att se om texten håller eller ej.
Inspirerades av mötet
Även om inspelningen går lekande lätt, så är det inga enkla ämnen Malou von Sivers tar sig an. I “Hon som hade allt” möter vi Sofia, som plågas av minnena av systern Petra, som dött i ett förmodat självmord. Petras död har skakat om hela familjen, splittrat den. Men mer visar sig ligga bakom dödsfallet, än vad de först insett.
Vad inspirerade dig till att skriva ”Hon som hade allt”?
– Jag har i ”Malou efter tio” återkommit till ämnet psykisk ohälsa och även självmord, och jag har till och med fått pris av organisationen Suicide Zero för det. Jag träffade en person som berättade att de hade varit tre barn i hennes familj och den yngsta hade tagit sitt liv, och hon sa: ”Vi pratar aldrig om det, mina föräldrar tog bort vartenda fotografi”. Och det är ju ett antal år sen, men jag skulle säga att det fortfarande är så laddat med självmord. Så jag bestämde mig för att skriva om hur en tystnadskultur påverkar alla i en familj livet ut om man inte gör något åt det, säger hon och tillägger:
– När jag började som journalist – jag har varit på Aftonbladet också – och jag vet inte hur det är nu, men då fick man aldrig skriva ut att personen hade tagit sitt liv. Man fick skriva ut om någon blev mördad eller drabbades av en svår sjukdom, men inte om det handlade om självmord. Och nyligen var det en känd person som tog sitt liv, och inga medier skrev ut vad dödsorsaken var. Det är ett tabu som lever kvar och Suicide Zero gör ett fantastiskt jobb med att bryta den där tystnaden för att förebygga självmord. Psykisk ohälsa kan drabba alla, och oavsett hur välfungerande familjen än är.
Hon har själv levt med mörka familjehemligheter. I sitt ”Sommar i P1” 2016 berättade Malou von Sivers för första gången om våldet pappan utsatte henne för under uppväxten.
– Dina händer kom farande som vapen genom luften utan förvarning, sa hon i sitt sommarprat.
Hon beskrev en på ytan välordnad familj, men där tystnaden låg som ett lock över det som skedde innanför stängda dörrar.
”Pratar man inte om med andra”
I arbetet med ”Hon som hade allt” har hon använt sig av sina egna erfarenheter, berättar hon.
– En fråga som jag har återkommit till är vad skam och skuld gör med familjer, tystnaden det skapar. I min familj när jag växte upp, vi släppte nästan inte in några människor. Det var ganska slutet. Vår pappa var väldigt sträng och hård och det var som outtalat att ”Det här pratar man inte om med andra”, och jag trodde att det skulle bli värre om jag berättade för någon. Man anpassar sig, det blir en normalitet. Till dess att jag hälsade på andra familjer och märkte att så som vi hade det, det var ju inte alls normalt. Jag har använt min erfarenhet av hur stark en tystnadskultur kan vara.
Frågan om vikt- och utseendehets är också stor i boken, det är något flera karaktärer stångas med. Och du verkar ju i en av de mest utseendefixerade branscherna, där särskilt kvinnor hamnar under lupp. Har du själv påverkats?
– Det tror jag att man gör både medvetet och omedvetet. Man sminkas och man får fina kläder, man går ju inte in i en tv-studio som programledare och ser ut hur som helst, så det är klart att man påverkas, säger hon och tillägger:
– Men under alla år som jag jobbat med tv så har jag hittat en strategi, och det är att jag aldrig tittar på mig själv i något jag har gjort, jag sitter alltså inte hemma efteråt och tittar på tv-sändningen. För då skulle jag inte se om jag gjorde ett bra jobb, utan jag skulle bara tänka ”Men gud, så där kan jag inte sitta” eller ”Vad konstig jag ser ut i håret”. Jag skulle haka upp mig på fel grejer. Det bästa sättet för mig är att koncentrera mig på gästerna och vad de har att berätta, gå på nyfikenhet. Börjar man tänka ”Vad ska folk tycka?” så tappar man fokus.
Mer tv och ny roman
Framöver ser vi Malou von Sivers i ”Nyhetsmorgon” och ”Malou möter”, och hon skriver redan på nästa roman. “Hon som hade allt” är ett kliv in i spänningsgenren – men någon renodlad deckare blir det inte härnäst, säger hon med skratt i rösten.
– Jag håller mig nog gärna i relationsfåran, det finns många spänningsmoment där med.