Mejla

Jan-Olov Andersson

”Alicia Vikander skrev filmhistoria”

Publicerad:
Uppdaterad:

Därför är hennes vinst större än vi förstår

Heja Sverige, friskt humör.

Alicia Vikander, 27, skrev inte bara filmhistoria när hon vann svensk films första skådespelar-Oscar på 42 år.

Hon gjorde det också med stil. Höll ett suveränt tacktal. Bidrog till ett pris till.

Och det lär nog inte dröja så många år innan hon står där igen.

Trodde faktiskt att Kate Winslet skulle knipa priset för sin mer explosiva biroll i ”Steve Jobs”.

En miss jag gärna bjuder på.

Påfallande många svenska skådespelare har lyckats utomlands de senaste åren. Alicia Vikander kan sägas stå som en symbol för deras framgångar, för hennes genombrott har varit både snabbare och mer totalt än för någon annan.

Bara under de två senaste åren har sju internationella filmer med henne haft premiär. Många tycker att hon lika gärna kunde ha blivit nominerad för sin roll som robot i sci fi-filmen ”Ex machina”, som aldrig fick chansen på bio i Sverige. Nu vann den filmen en Oscar för bästa visuella effekter och från scenen fick Alicia ett varmt tack av vinnarkvartetten.

Men det är förstås skådespelarpriset vi kommer att minnas.

För hennes mammas, skådespelerskan Maria Fahl Vikanders, glädjeutbrott i stolen till vänster om Alicia.

För Alicias snabba puss till mannen bredvid på andra sidan, skådespelaren Michael Fassbender, också Oscarsnominerad och hennes pojkvän sedan något år tillbaka, även om de aldrig har talat om det.

För Alicias suveräna tacktal. Där hon tackade både sin regissör Tom Hooper (’Where are you?’ frågade hon spontant, när hon inte hittade honom i bänkraderna) och motspelaren Eddie Redmayne ”som höjde ribban för hennes skådespeleri” och där hon också hann få in några svenska fraser.

För att hon alltid uppträder med sådan stil på alla galor. Var suverän i intervjuer både på röda mattan och bakom kulisserna efter vinsten.

Att jag tycker hon haft tjusigare klänningar på sig vid andra galor, är inget att bry sig om, för vad vet jag om mode…

För att förstå exakt hur stort det är att en svensk skådespelare vinner en Oscar, bör vi sätta in det i sitt sammanhang.

Faktum är att det är bara en enda svensk skådespelerska som vunnit priset tidigare. Ingrid Bergman (1915-1982) för huvudroller i ”Gasljus” (1944) och ”Anastasia” (1956). Sista vinsten för henne blev för bästa biroll, i ”Mordet på Orientexpressen” (1974).

För 42 år sedan!

Ingrid Bergman nominerades sedan själv för bästa huvudroll i Ingmar Bergman-filmen ”Höstsonaten” 1978. Lena Olin var nominerad för bästa biroll i ”Fiender, en berättelse om kärlek” året efter. Max von Sydow var också birollsnominerad för ”Extremt högt och otroligt nära” för fem år sedan.

För Alicia kan det mycket väl bara dröja ett år innan hon sitter där igen, som Oscarsnominerad, och nervöst väntar på att någon annan filmkändis ska öppna ett kuvert med en lapp med hennes namn på.

Två huvudroller i prestigefilmer får premiär senare i år. Två kärlekshistorier. I ”Tulip fever” spelar hon mot Christoph Waltz. I ”The light between the oceans” mot pojkvännen Michael Fassbender. En film om vilken regissören Derek Cianfrance har sagt att han hoppades på bra kemi mellan huvudrollsinnehavarna och att det bara blev en positiv överraskning att det slog gnistor om dem både framför och utanför filmkameran.

I sommar lär ”Jason Bourne” med henne och Matt Damon bli en av de stora publiksuccéerna.

Oscarsvinsten lär knappast ge henne färre roller att välja och vraka mellan…

SE OCKSÅ

Oscars | Aftonbladet TV

Galans höjdpunkter…

Chris Rock var inte bara helt suverän som programledare, han tacklade också #OscarsSoWhite-kampanjen på ett förträffligt sätt. Både kraftfullt och roligt i monologer, skämt och filmade avsnitt, somliga rätt provokativa, som det om svarta människor som blir skjutna av poliser när de är på väg till biograferna.

• Över huvud taget var galan ovanligt välgjord. Både underhållande och med hjärtat på rätt ställe. Lady Gaga-låten från dokumentärfilmen om sexuella övergrepp framfördes på ett oerhört mäktigt sätt. Borde förstås ha vunnit. Den vinnande James Bond-låten är alla tiders sämsta.

Eva von Bahrs och Love Larssons masker till Robert Gustafsson i ”Hundraåringen…” fick se sig besegrade av Mad Max-teamet. Men en stor ära och ett erkännande att bli nominerade. Om de vill, kan det nog leda till ett och annat (mer välbetalt) utlandsjobb.

• Överlägset roligaste presentatören: Louis C.K..

• Största favoriten Leonardo DiCaprio fick då, till sist, sin Oscar. Visst, det var säkert mödosamt att både frysa häcken av sig i nio månader och slåss med en grizzlybjörn i ”The revenant”, men han grymtade sig mest genom rollen. Men det var hans tur nu, efter att ha förlorat fyra gånger, tre gånger felaktigt, enligt min åsikt.

Hade väntat mig ett mer känslosamt tal, kanske, i stället blev det mot slutet en uppmaning att värna om vår miljö.

• Och någon riktig vinnare fick vi heller aldrig.

”Spotlight” vann rättvist för bästa film, men inte så mycket mer. Gänget bakom ”The revenant” hade nog väntat sig mer än tre priser på tolv nomineringar. Och har en känsla av att regissören George Miller gärna hade vunnit bara pris för bästa film eller regi, i stället för att vinna sex mindre åtråvärda priser.

Av: Jan-Olov Andersson

Publicerad: