Nonsenstexter är inget att fnysa åt

Håkan Steen om Oasis tio bästa textrader

Noel Gallagher har hyllats för mycket men sällan för sin lyrik.

Så när NME gör en lista med Oasis tio bästa text­rader blir jag glad.

Det är ju en veritabel parad av förstklassigt nonsens.

Jag kan älska de goda historieberättarna, oavsett om de heter Rosanne Cash eller Erik Lundin, men det behöver inte nödvändigtvis vara finare att skriva den sortens texter än att gå in för att snickra ihop snygga fraser och maxa mängden coola ord.

För det viktigaste är ju aldrig vad som konkret sägs utan vad orden ihop med musiken på olika sätt lyckas sätta i gång hos den som lyssnar.

En Oasis-favorit som givetvis är med på den där NME-listan, från singeln ”Supersonic”:

”I know a girl called Elsa, she’s into Alka Seltzer/She sniffs it through a cane on a supersonic train.”

Noel drack gin & tonic i studion, det rimmade på ”supersonic” och studioägarens hund Elsa hade vissa magproblem. Allt hamnade i låten och det låter fantastiskt.
 

På samma sätt kan vi fundera lite på den här meningen: ”Slowly walking down the hall, faster than a cannonball”. Eller titeln ”Champagne supernova”. Men så fort Liam sjunger dem hamnar lyssnaren omedelbart på en betydligt mer spännande plats.

När Per Gessle nynnade ”Walking like a man, hitting like a hammer, she’s a juvenile scam, never was a quitter, tasty like a raindrop” i sin diktafon för att inte glömma bort en melodi var det bara blaj, inget som var tänkt att överleva. Men sedan kom han aldrig på något som lät lika bra. Och ”The look” blev ju en hyfsad hit.

Både Gallagher och Gessle har studerat och lärt från tre av mästarna på området: Beatles, Bolan och Bowie. Från zonkade Lennon-fraser som ”Sitting on a cornflake, waiting for the van to come” eller T Rex-titlar som ”Telegram Sam”, ”Metal guru” och ”Solid gold easy action”.

Och David Bowie då, som med sin cut up-teknik, lånad från William Burroughs, jagade fram helt nya sorters associationsbanor, sällan lättbegripliga men alltid suggestiva.
 

Dagens främsta virtuoser på området är Max Martin och hans kollegor i de moderna hitfabrikerna. Där pratas det om ”melodic math”, en metod att få orden att lira så perfekt med melodin som det bara är möjligt, inte sällan på bekostnad av innehållet.

Jag kan personligen lockas mer av en T Rex-titel som ”Chariot choogle” än en Katy Perry-hit som heter ”Roar”­ men idén är densamma: att komma åt en känsla.