Özz Nûjens berättelse knockade stjärnorna

”Jag var jättenervös. Ingen vill höra sin vän skrika”

Han var åtta år och flydde för sitt liv.

Özz Nûjens berättelse knockade de andra stjärnorna på slottet.

– Jag var jättenervös. Ingen vill höra sin vän skrika, säger komikern.

Minfält exploderade och tårar rullade i gårdagens avsnitt av ”Stjärnorna på slottet”.

Özz Nûjen, 39, berättar om barndomsflykten från Kurdistan i Turkiet till Syrien.

– Jag har berättat om det tidigare i min show ”Dålig stämning”, men inte så ingående, säger han.

Berättelsen handlar om pappan som fördes bort av turkisk militär och sedan levde gömd utan kontakt med familjen i tre år.

”Nära att bli upptäckt”

När familjen beslutade sig för att fly till Syrien tvingades de passera ett minfält. De var nära att bli upptäckta, men klarade sig med livet i behåll.

– Barndomen är ju det som formar en. Det har gjort mig till den jag är liksom. Och vi pratar om allt, jag tänkte aldrig på om det var någonting jag inte ville ta upp, säger Özz Nûjen.

För att illustrera verkligheten lät han de andra stjärnorna gå över minerad mark. Det blev farligare än vad han hade tänkt.

”Skulle inte vara farligt”

Helena Bergström, 59, bröt ihop och Örjan Ramberg, 66, hamnade ofrivilligt nära en explosion.

– Det skulle inte vara farligt, fast det var nära. När Örjan backade var han väldigt nära explosionen med rumpan, säger Özz Nûjen.

Men han ångrar ingenting.

– Jag var jättenervös då för hur de skulle ta det, och jag är jättenervös för hur programmet tas emot nu. Här visar jag upp mig, och så kanske det inte duger, eller så är det något annat som är fel. Någon kanske blir arg för att man utsatte en vän och kollega för en sådan sak.

”Blev jävligt rädd”

Helena Bergström säger att hon knockades av Özz Nûjens berättelse.

– Jag fick en tankechock. Allt blev extremt tydligt. Jag knäcker ihop för att jag fick en smäll i det ytliga tänket jag har.

Hon säger att hon ofta har tänkt på Özz Nûjens dag på slottet.

– Allting var väldigt omvälvande. Jag blev knockad redan vid frukosten. Det man kan hoppas att vi skapar här är att vi kan förstå vad väldigt många människor i det här landet har gått igenom, säger Helena Bergström.