Di Leva i kostym – då fick han nog

Uppdaterad 2018-08-17 | Publicerad 2012-05-15

Sångaren om försöket att slopa sin kaftan: Jag är dålig på att passa in

Det närmaste han har varit ett rockstjärneliv är vid ett gasolkök på ett hotelltak.

Efter 30 år passar Thomas Di Leva fortfarande ­inte in någonstans.

– Ingen orkar med en när man försöker vara perfekt, säger han.

Han försökte en gång i slutet på 90-talet.

Men trots de nyinköpta business-kostymerna och det kortklippta håret kändes ingenting rätt. Så Thomas Di Leva, 48, drabbades av en ”kris” precis innan spelningen och kompromissade med sig själv.

– Jag tog på mig kaftanen igen och hade en kavaj över. I dagens samhälle ska man vara på ett visst sätt för att vara lyckad och vi har väldigt snäva ramar för det, men jag har alltid varit dålig på att passa in. Ingen orkar med en när man försöker ­vara perfekt, säger han.

”Försökte ha roligt”

Efter 30 år i musikbranschen är han aktuell igen, med ett samlingsalbum som släpptes i förra veckan. Inte för att Di Leva brukar längta tillbaka, han har alltid varit den som blickat framåt.

– Men jag minns när jag turnerade runt i hela Sverige mellan 1982 och 1987. Jag hade inga pengar och var så smal för att jag inte hade råd att köpa mat. Men så exploderade allting med ”Vem ska jag tro på?”.

Det fanns tillfällen då han själv inte var lika säker på sin karriär.

– Jag hade turnerat mycket och kände ”men är det här så kul egentligen” och funderade på om jag verkligen skulle fortsätta. Men så tänkte jag att det står på affischen att jag ska spela och det är folk här, så jag gick ändå ut på scenen med tanken att försöka ha roligt. Sedan dess har jag alltid haft kul på ­scenen.

Smög ut och lagade mat

Har du levt något rock’n’roll-liv?

– Jag önskar att det vore så, för det vore mer intressant. Men förr var det väldigt svårt att få tag på vegetarisk mat så jag tog med ett eget gasolkök som jag köpte på någon ”hajk­ingbutik” på turnéerna. ­Sedan smög jag ut på hotelltaket och lagade mat.

Han skrattar.

– Det är det närmaste rock’n’roll-liv jag kommit.

De senaste åren beskriver han som folkliga. Med tv-program som ”Så mycket bättre” och Melodifestivalen äntrade han en annan sorts scen.

– Jag tycker att det var bra med Melodifestivalen för den tog mig tillbaka till mig själv. Nu är jag färdig med ­sådant, nu måste jag till-­ baka till kärnan i det jag gör igen. Inte göra saker för att de är folkliga, utan för att jag själv tycker att de är ­viktiga.

Åker på turné i sommar

Namn: Thomas Di Leva.

Ålder: 48.

Bor: Nacka.

Familj: Sambon Sofie och sonen Telo. Har också ­sonen Cosmos från ett tidigare förhållande.

Yrke: Artist och låt­skrivare.

Aktuell med: Ett samlings­album som nyligen släppts och en ”Di Leva”-kanal med videor på Youtube. Kommer att åka ut på sommar­turné med start på ”Peace and Love”-festivalen i Borlänge.

Thomas Di leva om

... låten ”Vem ska jag tro på?”:

– När jag skrev den var det mer som en rolig lek, men en fråga som ”Vem ska jag tro på?” lever kvar i alla tider. Men då tänkte jag att jag skriver en riktig ”hej tjolahopp”-refräng som alla bara kan följa med. Men den skrevs också precis när statsministern Olof Palme blivit skjuten, det var otroligt sorgliga veckor och ur det kom ”Vem ska vi tro på?”.

.... att göra musik:

– Jag tänker inte så mycket, det bara finns där och jag litar på det. Det är inte jag som ska bestämma vad det är för låtar som ska komma ur mig, det måste bara få komma som det kommer. Jag kan som låtskrivare göra en vers och en ­refräng, men själva kärnan i låtarna, buskapet bakom en sång, det tror jag är större än vad vi människor är.

... att ha varit artist i 30 år:

– Det känns inte som så länge. När jag träffar yngre ­artister blir jag bara ”wow, kan jag få din autograf”. Jag ser mig inte som en berömdhet eller en kändis. Det här känns mer som ett äventyr som jag får vara med om.

BILDEXTRA: Di Levas kaftaner synas i sömmarna

Följ ämnen i artikeln