Länge leve Ribbing – och Balkan-Ribbing
Magdalena Ribbing är död, men Balkan-Ribbing lever.
Medan Magdalena Ribbing levde brukade jag roa mig med att ibland låtsas vara figuren ”Balkan-Ribbing” som också hade en bestämd, men kanske lite mer burdus, syn på vett och etikett. När den riktiga Ribbing sa att man bör beräkna en flaska vin per fyra gäster på en middag sa Balkan-Ribbing i stället fyra flaskor vin per gäst. På Balkan får mat och dryck aldrig ta slut.
Balkan-Ribbing blev också väldigt upprörd över folk som tar medhavd mat och dryck, må det vara en halväten chipspåse eller en slatt i en spritflaska, med sig hem igen från en fest. Jag hoppas och tror att den riktiga Ribbing hade hållit med om att det är snålt och oförskämt.
Jag bär ständigt på min inre Balkan-Ribbing, men efter den riktiga Ribbings död tas hon inte lika ofta fram i ljuset. I stället hör jag då och då originalets röst. Det kan vara på tunnelbanan: ”hm, Ribbing tycker nog att jag borde flytta in på sätet innerst i stället för att ta upp det yttersta”.
Det kan vara när jag ser en rund mage på jobbet: ”jag ska inte fråga om hon är gravid, det är inte okej brukade Ribbing säga”. Inte för att jag inte kan räkna ut dessa saker på egen hand, men var det något Magdalena Ribbings frågespalt i DN visade så var det folks behov av att få hjälp med de till synes enklaste och mest självklara av etikettfrågor. Eller åtminstone ett slags bekräftelse på att deras instinkter var de rätta.
För Magdalena Ribbings arv handlar inte så mycket om kjollängder och dukning som om sunt förnuft och humanism. Som hennes tydliga råd om att aktivt markera mot rasistiska eller sexistiska uttalanden. Nu när hon är borta blir det allas vårt gemensamma ansvar att föra dessa råd vidare.