Alkoholnormen starkare än köttnormen på festival
Sylvia Balac om Way Out Wests initiativ
Alkoholnormen är starkare än köttnormen.
Åtminstone på festival.
Men jag golfapplåderar ändå Way Out Wests halvhjärtade initiativ.
Det var väl inte så att man häpnade, direkt, när musikfestivalen Way Out West meddelade att den största baren på området enbart kommer att servera alkoholfria drycker i år.
Det är som att ”banta” genom att äta en chokladkaka i stället för två. För resten av barerna pytsar ju fortfarande ut öl och vin i vanlig ordning. Och en av festivalens huvudpartner är fortfarande Norrlands guld.
Protesterna som följde när festivalen blev helvegetarisk (främst från tidningen GT) eller när den blev mjölkfri (främst från mjölkproducenten Arla) har också uteblivit.
Men jag undrar verkligen hur det hade sett ut om de gått ”all in” och skippat alkoholen helt.
Skulle det ha uppstått ett ramaskri? Bojkott? Kampanjen ”Rör inte vår starköl”? Skulle vip-området plötsligt gapa tomt?
Jag rannsakar mig själv, jag som glatt hejade på det vegetariska initiativet och himlade med ögonen åt bakåtsträvande köttätare. Jag önskar att jag skulle ta det med jämnmod och se det som en chans att uppleva fantastisk musik utan ett påverkat sinne.
Men jag tror inte det. Så mycket förknippar jag festivaler med drickande att jag förmodligen skulle regrediera till mitt tonårsstadium och ”grunda” rejält på mina vänners balkong i Linnéstaden, ett stenkast från Slottsskogen. Ja, kanske skulle jag till och med återuppliva 90-talets klassiker ”gömma sprit i buskarna”.
Jag tror att Way Out West är fullt medvetna om det starka grepp som alkoholen har kring många festivalbesökare. Och att om de utöver köttprodukter även bannlyst alkohol, snus och socker hade det inte blivit mycket rock’n’roll kvar.
Men trots att den alkoholfria baren är en halvmesyr är den, om inte en knytnäve, ändå en dask i alkoholnormens självgoda, rödsprängda ansikte.
Tänk om vi faktiskt KAN ha roligt utan sprit?