En av världens främsta tänkare avfärdar både religion och kapitalism

Publicerad 2020-08-07

Sommarprataren, filosofen och litteraturforskaren Martin Hägglund.

Under året utsågs han till en av världens 50 främsta tänkare av den brittiska tidskriften Prospect.

Kanske är det därför som han vågar utmana både religionen och kapitalismen samtidigt.

Religionen avfärdar filosofen och Yale-professorn Martin Hägglund genom att direkt i ”Sommar i P1” slå fast att själen bara kan finnas till så länge en människa eller en varelse är i livet. I samma ögonblick som livslågan slocknar dör också själen.

Ett rimligt konstaterande för de av oss som är ateister men som givetvis avfärdas av de miljarder människor som är troende i olika religioner.

De bryr sig inte om att Martin Hägglund anses vara en av världens 50 främsta tänkare. De avfärdar honom oavsett hur skickligt och vetenskapligt han lägger fram sin filosofiska teori.

Och det ska sägas direkt: det här Sommarprogrammet är inget för den som vill ligga och slölyssna i hängmattan. Här gäller det att hänga med noga i alla resonemang för att ändå tvingas konstatera att man inte riktigt fattar alla led i Hägglunds tankebanor.

Det tog honom flera år att förstå hur den tyske filosofen Hegel tänkte. Så lyssnaren behöver inte deppa ihop om man inte direkt greppar den djupare innebörden i Hägglunds tankar.

Som mest intressant och relevant tycker jag han blir när han resonerar kring människans sätt att angripa klimathotet. Vi inser att vårt sätt att leva och konsumera är det som drivit på klimathotet men vi förstår också att om vi ändrar våra konsumtionsmönster så innebär det ett hot mot vårt ekonomiska system, kapitalismen, som förutsätter ständig tillväxt.

Så människan sitter fast i en rävsax. För att möta klimathotet i tid måste vi byta ekonomiskt system. Av lätt insedda skäl inte enkelt och det är inte heller givet vilket system som skulle ersätta det gamla.

Martin Hägglund sätter ingen etikett men jag skulle vilja kalla det ett klassiskt moment 22.

Mitt i alla filosofiska teorier visar sig Hägglund vara en man med starka känslor. Ibland är han nästan gråtfärdig.

Det är lätt att känna sig dum i Hägglunds sällskap men det går alltid att trösta sig med den mestadels lugna musiken som skänker frid.