Så är kändisarna – i verkliga livet

HOLLYWOOD. Mitt under storhelgerna ringer telefonen.

En spansk kollega vill snacka kändisar.

Bästa och sämsta under året, typ.

Och filmer. Och tv. Och…

Jag vänder upp och ner på kontorets minicontainer. Den innehåller anteckningar från 240 filmvisningar plus tv-serier och nästan lika många kändisintervjuer. Här är resultatet:

Tom Cruise, ”Valkyrie”: Galet artig och positiv. Minsta antydan till kritisk fråga får honom att se ut som en ledsen hund. Årets mest tillgjorda skratt.

Josh Brolin, ”W”: Tråkar utan eftertanke styvmor och Hollywoodtungviktaren Barbra Streisand. Årets mesta glimten-i-ögat.

Jim Carrey, ”Yes man”: Bisarr och speedad. Med årets ställningstagande mot barnvaccinationer för han tankarna till en militant Tom Cruise.

Daniel Craig, ”Quantum of solace” och ”Defiance”: Arrogant, trist. Överraskar med en sensationellt tråkig intervju. Årets besvikelse.

Mariah Carey, ”Tennessee”: Rörande nervös och osäker. Också avslöjande fåfäng. Årets nervknippe.

Kevin Costner, ”Swing vote”: Om bara filmerna vore lika bra som hans intervjuer. Årets kompis.

Russell Crowe, ”Body of lies”: Det märks tydligt att han försöker tona ned sin aggressiva stil. Årets imageförändring.

Leonardo DiCaprio, ”Body of lies” och ”Revolutionary road”: Ett medietränat fullblodsproffs. Svarar på allt, säger egentligen inget. Årets ingenting.

Hugh Jackman, ”Australia”: Drömintervju, massor med självdistans och en image han inte behöver ljuga för att upprätthålla. Årets helylle.

Colin Farrell, ”Pride and glory”: Tacklar allt – utan bortförklaringar. Årets snabbaste tunga.

Ralph Fiennes, ”The duchess”: Svensk novemberkänsla blandad med belgisk självmordsstatistik. Årets tungsinthet.

Gerard Butler, ”RockNRolla”: Hollywoods största ”Vadå, tar-för-mig-av-tjejerna?”-skådis. Årets kvinnokarl.

Ricky Gervais, ”Ghost town”: En one-man-show utan Robin Williams-komplex. Årets roligaste.

Angelina Jolie, ”The changeling”: Vackrast, uppriktig, snäll och bestämd på en och samma gång. Årets supermamma.

Nicole Kidman, ”Australia”: Nervös, osäker, hispig. Årets lyckligaste Hollywoodmamma.

Spike Lee, ”Miracle at St Anna”: Pr-mässigt rena självmordsbombaren. Årets arrogantaste.

Brad Pitt, ” The curious case of Benjamin Button”: Välklädd men verbalt vida underlägsen sin sambo. Årets fuktfläckar under armarna.

Mickey Rourke, ”The wrestler”: Charm som bara Jack Nicholson kan matcha. Årets comeback.

Mark Wahlberg, ”Max Payne”: Hans frispråkighet i kombination med hans bakgrund som gangster, modell och rappare till hans ställning som skådis, producent och troende katolik, gör honom till årets drömintervju.