Lena Söderbloms karriär – märkvärdigare än hon själv tycks förstå

Så var skådespelerskans dag i ”Stjärnorna på slottet”

Plötsligt öppnade Lena Söderblom munnen – och berättade roligt och engagerande om ett liv och en karriär som var märkvärdigare än hon själv verkade tycka.

Kryddat med en lite oväntad och rejäl sågning av Ingmar Bergman!

En del tittare/läsare har lite oroat funderat:
Hur ska det gå när Lena Söderblom får sitt program i ”Stjärnorna på slottet?

För det är väl en sak om man inte orkar kasta sig ut i en salsa när man är 83 år gammal. Men hon har ju heller knappt sagt ett enda ord under Sven Melanders, Kajsa Ernsts eller Alexander Karims program.

Det gick alldeles utmärkt. Och med vilken högst egensinnig och ironisk humor hon berättade om sitt liv och sin karriär:

Om sina föräldrar:

– De överrumplades av att de skulle ha barn, jag var väl som man säger ett slumpskott.

Om att de sedan lät henne växa upp hos sina morföräldrar i Göteborg och att Lena trivdes så bra, att hon mest tyckte det var jobbigt när mor och far kom på besök:

– Jag var väldigt rationell, redan då blev jag en kall människa.

Om första maken Ove Tjernberg (1926-2001):

– Han omnämndes som Göteborgs Marlon Brando. Var omtyckt av damerna, han var en farlig karl på den tiden.

Om glädjen att vara med i genombrottsfilmen ”Fröken April” (1958):

– Jag fick gifta mig med Gunnar Björnstrand, kyssa Per Oscarsson och vara väldigt kär i och upprörd på Jarl Kulle.

Hon berättade om sin pappa Åke Söderblom (1910-1965), superkänd skådespelare när hon växte upp. Om hur karriären tog fart. Om det banbrytande samarbetet med en ung Suzanne Osten. Om samarbetet och den nära vänskapen med Gösta Ekman (1939-2017). Om hur hon gjorde bort sig inför Alain Delon på Cannes-festivalen. Om hur hon träffade sin nuvarande man Leif Zetterling. Och så vidare.

Själv tyckte hon inte karriären hade varit så märkvärdig. Tyckte inte att hon hade blivit ombedd att göra så särskilt många roller.

Ödmjukhet är visserligen alltid en tillgång. Men i synen på sin egen karriär, där bevisade programmet att hon var onödigt blygsam.

Berättelsen om Ingmar Bergman (1918-2007) kom som en oväntad överraskning. När väninnan Bibi Andersson pratade med honom i telefon, sa Lena spontant ”Åh, den gamla gubben!”. Det hörde han. Vid en lunch hos dem senare, bad han först Lena skvallra om skådespelarna på Göteborgs stadsteater, för att sedan plötsligt slå näven i bordet och skrika: ”Förbannade elevjävel, ut ur mitt hus!”.

Att hon aldrig blev uppbjuden av just honom i filmvärlden, kunde nog Lena leva med…