Så slog en söderkis i hiphopens huvudstad
Markus Larsson om sin syn på nöjesvärlden – varje söndag
Känner ni igen den unga snubben på bilden?
Det gör The New York Times.
Det är bara en sådan där helg igen när hiphop känns som världens största musikgenre.
Eminem har just gjort två utsålda konserter på Wembley Stadium i London inför totalt 180 000 människor.
Han är den mest strömmade artisten på Spotify. Frågan är hur många arenor Marshall Mathers hade kunnat sälja ut i dag om han bestämde sig för att göra en riktig världsturné.
Och frågan är hur många han i sin tur har inspirerat sedan slutet av 90-talet. Utan Eminem hade kanske inte 17-åringen Jonathan Leandoer Håstad från Södermalm i Stockholm börjat rappa.
För ett år sedan intervjuades Jonathan av kanadensiska tidningen Vice. Före intervjun gjordes hade söderkisen förkortat sitt artistnamn från Yung Lean Doer till Yung Lean och rubriken kändes passande:
”Yung Lean Doer är den knasigaste 16 år gamla vita svenska rapparen som du hört talas om den här veckan.”
Yung Lean sa att han i början rappade om Eminem och fotboll och att det lät skit.
Han sa att alla tjejer på Södermalm är hipsters, att de gillar Avicii och Swedish House Mafia och dricker äppelcider.
Han sa att han inte är nere med sådana hoes, men annars har han och polarna jättemånga hoes.
Han sa att han hade en villkorlig dom efter att ha rökt gräs och åkt fast.
Bland annat. Den naturliga frågan är förstås - vad i helvete är det här?
I veckan gjorde Yung Lean sina första konserter i New York. Han sålde ut Webster Hall som sväljer drygt 1 500 personer två gånger.
Att en ung och svensk rappare som fortfarande inte har släppt ett officiellt album säljer ut konsertlokaler i hiphopens huvudstad är sanslöst och fascinerande. Är inte det som att försöka kränga saltvatten till Stilla havet?
Det mest respekterade amerikanska hiphopmagasinet XXL var på plats i Webster Hall. Till och med dagstidningen The New York Times ville kolla in Yung Lean. Många är nyfikna på svensken som rappar om att få sina ballar slickade av kokainmissbrukare som liknar Zooey Deschanel.
På XXL:s sajt står det att barpersonalen i Webster Hall skakar på huvudet åt musiken och uppståndelsen. Och det är lätt att skaka på huvudet åt Yung Lean.
De långsamma låtarna påminner om stämningsfulla soundtracks till vemodiga japanska tv-spel. Men framför allt är Yung Lean det senaste beviset på hur den digitala revolutionen suddar ut gränser och förändrar popvärldens geografi allt snabbare.
I dag behöver inte en av de mest omskrivna rapparna i New York komma från Bronx eller Compton eller synas på omslaget till The Rolling Stone. Det kan lika gärna vara en deppig keps från Söder som gjort succé på Soundcloud och Youtube.
Jag är samtidigt övertygad om att en sak inte har ändrats sedan Frank Sinatra.
Kan man lyckas i New York så kan man lyckas överallt.
Markus topp 3
1 ”Lose yourself” (livenummer, Eminem)
”Look, if you had one shot, or one opportunity/to seize everything you ever wanted, one moment. Would you capture it, or just let it slip?”
2 ”Utopia” (tv-serie, Channel 4)
Varför skrivs och pratas det inte mer om dystopiska ”Utopia”? Konspirationsthrillerns andra säsong har premiär på Channel 4 i morgon och på tisdag.
3 ”The honourable woman” (tv-serie, HBO Nordic)
Med tanke på att upphovsmannen heter Hugo Blick är serien, med Maggie Gyllenhaal i huvudrollen, ett måste. Blick gjorde ju den utsökta och ondskefulla ”The shadow line”.
Larssons popskala
”The leftovers” (tv-serie)
Hur vet man att ett avsnitt har bra manus? När stor spänning skapas utifrån att en bagel försvinner torde vara ett tecken.
Seinabo Sey (artist)
Hennes första riktiga konsert på en klubb under Way Out West i Göteborg kommer tvinga folk att uppfinna nya synonymer till ordet ”knökfullt”.
”Honest” (album)
Yung Lean pratar varmt om Future, vars namn ger en bra beskrivning av hur musiken låter.
Ed Sheeran (artist)
Ju tristare desto större framgångar. Det verkar tyvärr vara samtidens melodi för män med akustiska gitarrer.
Arctic Monkeys (överskattade tråkmånsar)
Spelningen som rockbandet gjorde i Roskilde kvalar lätt in på listan över de tio tristaste konserter jag sett.
Robin Thicke (clown)
Att senaste albumet tydligen sålde färre än 54 exemplar i Australien när det släpptes är inte ett dugg konstigt. Det är mycket märkligare att singeln ”Blurred lines” blev en global succé.