Meryl Streep om ’sångkarriären’: Kände ansvar mot Björn & Benny
Uppdaterad 2015-09-11 | Publicerad 2015-09-10
Stjärnan tolkar känd alåtar i kommande filmen
NEW YORK I ”Mamma Mia!” tacklade hon Abbas hits.
I Sverigeaktuella ”Ricki and the Flash” tar sig Meryl Streep an olika artisters rockklassiker.
– Jag kände ett större ansvar mot Björns och Bennys låtar, säger hon till Nöjesbladet.
Streep jämför själv utmaningarna när hon tar emot i New York för att lansera dramakomedin där hon spelar rocksångerska i ett coverband.
– Jag sjunger jag andras låtar i ”Ricki and the flash”, filtrerade genom Rickis sound, säger hon.
– I ”Mamma Mia!” var det ett sound som var så etablerat och bestämt av kvinnorna i Abba, särskilt den ikoniska låten i slutet av filmen. Det var som att sjunga till en förinspelad låt jag hade i huvudet.
Streep porträtterar Ricki Randazzo, en sångerska och gitarrist som 20 år tidigare lämnat sin familj för att (förgäves) söka lyckan i rockbranschen.
Dottern med filmen
En av hennes döttrar spelas av hennes dotter, Mamie Gummer.
– Det var Marc Platt (filmens producent, reds anm.) som föreslog henne. I samma stund han sa det visste jag att det var precis vad jag hade tänkt på. Mamie kändes perfekt för uppgiften. Det är en bra roll och jag visste att hon skulle klara det storartat.
– Samtidigt jag är tacksam över att det var han som föreslog henne, för det hade jag aldrig vågat göra.
En annan kändis i filmen är den australiensiske rockstjärnan Rick (Jessies girl”) Springfield, som porträtterar Rickis gitarrist och pojkvän, Greg.
– Det var en svår roll att tillsätta. Det fanns massor av skådisar som kunde spela gitarr, men inte agera, och tvärtom. När Rick kom till scentestet var allt klart.
Precis som för Springfield har musik alltid spelat en stor roll för Streep.
Såg Beatles live
– Jag var 14 när mina föräldrar 1965 konstigt nog lät mig åka från New Jersey för att se Beatles på Shea Stadium i Queens i New York. Det var första gången det arrangerades arenarock. Massor av arrangörer sa att de aldrig skulle fylla stadion. Det kom 70 000 och det var helt underbart.
Inte långt därefter såg hon ett annat brittiskt band.
– Jag hade fått höra att det inte skulle vara lika bra som Beatles, men britterna var på gång då och vi gick. Det var Rolling Stones.
Hon skrattar.
– Jag minns hur någon kom nerför gången i röd satinklänning. Det var Mick Jagger. Transmodet var mycket ovanligt 1965 och vi kunde inte avgöra om det var en man eller kvinna. Men showen var helt fantastisk.
Sedan dess har hennes kärlek till rock and roll levt kvar.
– Att vid fyllda 65 erbjudas en stor roll i en rock and roll-film var nästan för bra för att vara sant. För mig är det en fantasi som gått i uppfyllelse.