Byt ut blomman mot mer snack om bögbristen
För ytligt och kortfattat om en viktig fråga
Publicerad 2021-03-28
I tredje avsnittet öppnas dörren till ett högintressant ämne.
Äntligen ska idrottens skamliga bögbrist avhandlas och genomlysas.
I trettiofyra sekunder.
Johan Olsson pajar handen och visar hur bräckligt Mästarnas mästare är.
Tidigare deltog tolv idrottspensionärer, så en kunde ryka per avsnitt utan att det var folktomt till finalen. När vi nästa vecka lämnar över till grupp två har enbart Sanna Tidstrand slagits ut i nattduell – och hon har alltjämt kvar chansen att kvala sig tillbaka. Det är inget upplägg värdigt elitidrottare utan en friluftsdag på Gunnarsboskolan.
Men nåväl. Den floden är korsad, jag antar att SVT sparar pengar, så jag ska inte klaga mer.
Vi kan väl prata om det andra, det som sker mellan fäktning och bollbalansering?
Några ord – sedan naturmontage
Varje vecka blir Mästarnas mästare allvarsamt utifrån den gängse tv-metoden: deltagarna placeras ut, en redaktör kastar fram ett ämne och efter lite klipptrix framstår det som att samtalet uppkom ur tomma intet.
Den här gången dryftas hur man tröstar ett barn som kommer sist i ett skidlopp och hur idrottandet påverkas av att föräldrar skiljer sig. Vardera ämne får elva sekunder. Som huvudnummer blir det sexualitet.
– Jag tycker att det är synd att det förstoras så mycket när man kommer ut, säger Johanna Larsson.
– För mig är kärlek kärlek, säger Frida Östberg
– I damidrotten är det mer accepterat, men det är inte många herridrottare som är öppet homosexuella. Man mår inte bra som människa om man inte kan vara sig själv, säger Johanna Larsson.
Några ord till yppas, sedan skickas vi raskt in i ett naturmontage bestående av moln, blomma i motljus och kallbadhus.
Byt ut blomman mot mer snack
Det här påfundet är relativt nytt och lurar ingen. Det är inte så att man sitter där och häpnar: oj, sicket flax att kamerorna fångade just när det snackades ätstörningar! Men just därför, för att situationen är så konstruerad, kan vi begära mer.
Om homosexualitet är ämnet för dagen så varför inte låta deltagarna resonera mer om saken? Det är inte länge sedan Micke Leijnegard satt ner vid bordet och ställde frågor, det fungerade fint för att tränga igenom ytligheten och plattityderna. Eller så går det att damma av de experter som fanns med i MM från början, de som klipptes in och teoretiserade kring det vi såg. Det saknas inte direkt studier i ämnet.
Bristen på öppet homosexuella herrar är en stor skam för svensk idrott, som påstår sig vara inkluderande. Den blir bara mer genant av att killarna nödgas spegla sig i tjejerna som är decennier före, där utövare utan vidare är öppna med sina sexualiteter.
Av Mästarnas mästare får vi lära oss att kärlek är kärlek.
Jag hade gärna bytt ut en motljusblomma mot några djupare tankar än så.
