Lasse Hallström: Jag tycker Johnny Depp är underbar

Regissören om 30 år i Hollywood, samarbetet med Weinstein – och alla filmer han tackade nej till

Publicerad 2021-05-15

Lasse Hallström och hunden Cézanne.

VAXHOLM. Han kom hem till Sverige för att avslöja planerna kring sin nya storfilm.

Vi hälsade på Lasse Hallström och hunden Cézanne i sommarhuset i Vaxholm. För att prata om med- och motgångar under en 30-årig Hollywoodkarriär. Om bråken med Harvey Weinstein. Om vänskapen med Johnny Depp. Och om att snart fylla 75 år.

Om det var bättre förr i tiden kan man ha åsikter om, men det var definitivt annorlunda när en drygt 20-årig Lasse Hallström började jobba på SVT i Stockholm.

– Jag fick ett produktionsnummer, pengar och uppdraget att göra ”udda program”, säger Lasse, som gjorde galna sketcher med polarna Magnus & Brasse, med Robert Broberg (1940-2015), Lasse Åberg och Ardy Strüwer och musikprogram och musikvideor innan de var uppfunna. Sedan kom en kvartett som kallades ABBA

– Jag blev deras hovleverantör av promotionfilmer, som det hette då, vi gjorde två på en dag när de släppte nya singlar.

Gillade att improvisera

Tv-filmen ”Ska vi hem till dig… eller hem till mig… eller var och en till sitt?” (1973) fångade tämligen exakt unga människors jakt på kärlek i Stockholm. Stor tittarsuccé och Göran Stangertz (1944-2012) fick sitt genombrott. Filmbranschen kallade och ville ha mer i samma stil. Hallström slösade råfilm som få andra, han gillade att improvisera, men vad gjorde det när ”En kille och en tjej” (1975) och ”Jag är med barn” (1979) båda sågs av ungefär 800 000 på bio. ”Mitt liv som hund” (1985) vann två Guldbaggar, men blev ändå inte Sveriges Oscarsbidrag. Strunt samma, två år senare efter USA-premiären och stora framgångar ”over there” blev den ändå dubbelt Oscarsnominerad, för bästa regi och manus.

Lasse Hallström och hunden Cézanne.

Och Hallström flyttade till USA.

– ”Mitt liv som hund” har betytt otroligt mycket för mitt liv. När jag turnerade runt och gjorde pr för den i USA fick jag kontakt med agenter och producenter. Det gav mig möjligheten att jobba där. Annars hade jag väl inte flyttat dit utan fortsatt haft en karriär i Sverige. Jag kanske inte hade träffat Lena heller.

SVT firar med fyra filmer

Nu träffas vi i sommarhuset som tillhört familjen sedan farfars tid, i början på 1900-talet. Lasse bjuder på kaffe och bullar och har inget emot att se tillbaka på sitt liv och sin karriär, medan den halvt år gamla hunden Cézanne hoppar runt i köket.

SVT visar fyra av hans gamla filmer inför 75-årsdagen onsdag 2 juni.

– Det känns overkligt, jag har inte tänkt på att tiden har gått så mycket. Vi ska väl främst fira Tora (dottern) som fyller 26. Sedan brukar det inte riktigt bli ork för att fira mig, som fyller dagen efter.

Vid sidan av ett diskbråck som ger ryggsmärtor mår han finfint. Det hoppas han att en läkare på Sophiahemmet ska kunna fixa till.
Sedan sex år tillbaka lever han mer nyttigt än tidigare.

– Man kan säga att jag är ganska veganskt lagd. Jag fuskar lite. Med lax och mögelost.

Egentligen kom Lasse, hustrun Lena Olin och dottern Tora Hallström främst hem till Sverige för att i måndags på en pressträff hos Viaplay avslöja sitt nya filmprojekt ”Hilma”. En storfilm på engelska om konstnären Hilma af Klint (1862-1944). Lena och Tora spelar henne i olika åldrar.

Lena Olin, Lasse Hallström och parets dotter Tora Hallström.

Behövs många projekt

När vi lämnar Vaxholm, väntar besök av scenografen Catharina Nyqvist Ernrooth för diskussioner om hur man ska återskapa det sena 1800-talet och det tidiga 1900-talet inför höstens inspelning.

Lasse Hallström och hunden Cézanne.

När vi pratar om Lasses Hollywood-karriär (fast han har aldrig bott där, utan i Bedford norr om New York), lärde han sig snabbt en läxa:

– Jag höll på i ett år med en version av ”Peter Pan” som aldrig blev av. Jag vet fortfarande inte om jag begriper mig på affärsvärlden i USA.s filmbransch, men vet att man alltid måste ha minst två, tre projekt som kokar, så kanske ett blir av.

Första USA-filmen ”Once around – Mannen som inte passade in” (1991) med Richard Dreyfuss, Holly Hunter, Danny Aiello (1933-2019) och Gena Rowlands hade oturen att ha premiär samtidigt som USA:s krig i Kuwait var på allas läppar.

– Den filmen begravdes i ökendammet.

Men redan andra filmen ”Gilbert Grape” (1993) med Johnny Depp, Leonardo DiCaprio och Juliette Lewis blev en framgång. Depp var sedan även med i ”Chocolat” (2000) ihop med Juliette Binoche, Alfred Molina, Judi Dench och Lena Olin. Och vänskapen med Johnny Depp har bestått.

– Det var ett tag tal om att jag skulle göra en japansk historia där han spelar en fotograf som avslöjar en kvicksilverskandal, men det blev inte så. (”Minamata” gjordes sedan av Andrew Levitas och tävlade på Berlinfestivalen i fjol)

– Vi e-mejlar mest, jag tycker Depp är underbar, jag stöttar honom, den där tjejen (Amber Heard) han var gift med, jag vill tro att det finns en annan sida av den historien.

Leonardo DiCaprio, då?

– Nu har vi ingen kontakt. Senast var när jag skulle ha gjort ”Catch me if you can”. Den gjorde sedan Steven Spielberg, när jag hoppade av på inrådan av ärkeskurken Harvey Weinstein (skratt).

”Visste att han försökte”

Lasse Hallström

På den tiden ville alla jobba med hans filmbolag Miramax. Så även Lasse Hallström, som gjorde flera filmer med Weinstein som producent. Samma person som nu dömts till ett långt fängelsestraff för våldtäkt och andra sexuella övergrepp. Allt avslöjades i samband med Metoo hösten 2017.

– Man visste att han gick omkring i badrock, bjöd kvinnor på champagne och försökte med dem så gott han kunde. Men att han våldtog dem… det visste nog väldigt få, det lyckades hans assistenter dölja.

Deras samarbete flöt på bra under ”Ciderhusreglerna” och ”Chocolat”, två av Hallströms mest framgångsrika USA-filmer. Den förstnämnda fick hela sju Oscarsnomineringar, bland annat Hallström själv för regi. Den vann för bästa manus (John Irving) och biroll (Michael Caine).

Sista filmen ihop med Weinstein, ”Sjöfartsnytt”, skar sig dock samarbetet.

– Han brukade stötta i mångt och mycket men var ju en flåbuse och där var han lite otäck mot slutet och ville ändra och klippa om filmen.

Är det några filmer genom åren som du ångrar att du tackat nej till?

– ”Catch me if you can”, definitivt! ”Döda poeters sällskap”, där var jag en av ett tjugotal regissörer som sa nej, innan Peter Weir till sist gjorde den. Och ”Rain man”. Där fanns det så många manusversioner och den jag blev erbjuden var jättekonstig. Sedan tror jag Barry Levinson gick tillbaka till ett tidigt manus när han gjorde filmen.

Du sa en gång till mig lite skämtsamt ”den där jävla Nicholas Sparks”. Du har filmat två av hans populära böcker – ”Dear John” och ”Safe haven” – och båda blev väl framgångar?

– ”Dear John” gick bra på bio och är inte så tokig i sin sort. De där historierna går efter en viss dramaturgisk mall och det är en utmaning att få liv i dem. Den sortens romanser har jag pysslat med lite för mycket. Men då och då har jag jobbat för brödfödan.

Lasse och Brasse.
Lasse Hallström, Brasse Brännström och Magnus Härenstam 1972.

Lasse Hallström om…

… de fyra gamla filmer som SVT visar den närmaste tiden: ”En kille och en tjej” (SVT 1, 25 maj), ””Tuppen” (SVT Play, från 28 maj), ”Jag är med barn” (SVT 1, 28 maj) och ”Gilbert Grape” (SVT 1, 29 maj):
– Till ”En kille…” filmade vi nästan 70 timmar. Mycket improvisationer gjorde att det blev autentiskt, men svårt att klippa ihop. Det var en positiv chock på premiären att se och höra hur folk på biografen Röda Kvarn skrattade åt det man hade hittat på.
– ”Jag är med barn”, där låg erfarenheterna av att få mitt första barn Johan i botten. På den tiden var det populärt med andningsövningar och sådant.
– ”Tuppen” hade de kunnat hoppa över. Spelstilen… det är karikerat på ett sätt jag aldrig skulle göra i dag”. Det har befriat skådespelarna att det inte längre kostar råfilm utan (de digitala) kamerorna kan bara rulla på.
– ”Gilbert Grape” har jag haft mycket glädje av genom åren. Väldigt många har ju sett den. Och där började vänskapen med Johnny Depp.

… saknaden efter polarna Magnus Härenstam och Brasse Brännström, som gick bort 2015 respektive 2014:
– Jag tänker på dem nästan dagligen. Det är så sorgligt. Magnus bjöd in de närmaste vännerna på middag på Långholmen och berättade att han inte hade långt kvar. Ett egendomligt adjö, men ändå fint. Sedan pratade vi i telefon en gång till. Brasse e-mejlade jag några dagar innan han dog.

… vänskapen med Richard Gere, som han har gjort flera filmer med:
– Vi umgås ibland. Han bor också i Bedford. Men han har varit ganska upptagen senaste tiden. Han har ny fru, bygger nytt hus och har två små nya barn.

… en positiv erfarenhet av Hollywood, ”Casanova” (2005) med Heath Ledger (1979-2008), Sienna Miller, Jeremy Irons och Lena Olin:
– Vi gav upp manus och började improvisera. En känd författare, jag får inte säga det, kom in i sista minuten och hjälpte till. Att Disney tillät detta var fantastiskt. Underbart att få lära känna Heath Ledger, han mådde bra då. Och en fantastisk upplevelse att få lära känna Venedig under ett halvår.

… en negativ erfarenhet av Hollywood, ”Nötknäpparen och de fyra världarna” (2018) med Mackenzie Foy, Keira Knightley, Morgan Freeman och Helen Mirren:
– Vi hade ett manus där flickan gick igenom ett sorgearbete, det hade hjärta och hjärna. Filmbolaget tjatade hela tiden om ”girl power”. När det skulle filmas kompletteringar, avstod jag från att åka dit. Jag var lika trött på filmbolaget som de på mig. En annan regissör (Joe Johnston) tog över. Min version, om den ens existerar längre, hade mer hjärta än den mekaniska version som skickades ut.