Många oväntade par i ”På spåret”
Uppdaterad 2019-08-02 | Publicerad 2011-10-04
Men Peter Apelgren kommer att saknas
Årets startfält i ”På spåret” är fyllt av både oväntade och spännande namn.
Men synd att förra säsongens vinnare Peter Apelgren och Hélène Benno inte är med. Både för tävlingens och humorns skull.
Redaktionen för ”På spåret” brukar oftast ha genuin fingertoppskänsla när det gäller att hitta deltagare som inte är A-kändisar, men som blir det, genom sin förmåga att ”gå igenom rutan” och/eller kunskaper nog så att de inte framstår som helt obildade inför ett par miljoner tv-tittare.
P3-konstellationen Christer Lundberg och Morgan Larsson kan vara ett sådant exempel. Två välkända och personliga radioröster, som nu också får ansikten.
Gunilla Hammar Säfström och Peter Wahlbeck är ett annat sådant par. Henne känner vi som ”superlärare” i tv-serien ”Klass 9 A”. Att över huvud taget få tyst på den smått galna och vildsinta komikern, lär bli hennes svåraste jobb hittills ...
Synd dock att Peter Apelgren och Hélène Benno, av olika skäl, inte är med och försvarar sin titel från förra säsongen.
För de är ju duktiga. Allra mest blir de dock saknade för att de har en sådan härlig kemi ihop och för Peter Apelgrens humor. Hittills har han knappt kunnat fundera eller resonera kring eller svara på en enda fråga, utan att också vara rolig.
Vem vinner då?
Känns som att omaka paret Johanna Frändén och Carl Johan De Geer borde komplettera varandra utmärkt. Yngsta (30) och äldsta (73) deltagarna. Hon sportjournalist, han mångsysslare i kulturvärlden.
Fast jag håller på Maria Tjärnlund och Ralf Edström. Vet inte ett skvatt om henne, mer än att hon är någon slags makthavare inom dataspelsbranschen. Men om man som jag i början av 1970-talet regelbundet såg Edström leda alla tiders bästa svenska fotbollslag Åtvidaberg på Kopparvallen, så finns det ju förstås ingen större stjärna i årets ”På spåret”.
Numera är han kunnig, frispråkig och rolig expertkommentator i radion. Om paret får möta Jenny och Niklas Strömstedt, borde han kunna psyka sönder AIK-fantasten Niklas bara genom att prata om den där matchen 1971, då vi på ståplatsläktaren tyckte 8–2 var i underkant ...