”Bland det bästa jag har sett på teatern”
Jan-Olov Andersson om Tomas Ponténs karriär
Tomas Pontén gjorde många sevärda film- och tv-roller. Ännu fler på Dramaten. Som regissör gjorde han en av mina största teaterupplevelser, ”Hurly burly”. En pjäs som fick Ingmar Bergman att bli rasande.
Tomas Pontén (1946-2015) blev kanske aldrig den riktigt stora stjärna för den stora allmänheten som många förutspådde när han som ung och stilig skådespelare gjorde entré på Dramaten direkt efter scenskolan 1972.
Främsta skälet är att han i likhet med generationskamrater som Per Mattsson, Hans Klinga och Örjan Ramberg blev nationalscenen trogen. Gjorde mängder av stora roller, till exempel i Molières ”Don Juan”, och spelade också en Don Juan-liknande roll i ”Farliga förbindelser”, en av Dramatens genom tiderna allra populäraste föreställningar. Samma roll som John Malkovich och Colin Firth har spelat i två populära filmer.
Mellan alla Dramaten-uppsättningar hann Tomas Pontén ändå med 30-tal tv- och filmroller.
En av de största var som löjtnant Stellan Selamb i påkostade ”Selambs” från 1979.
Med sin strama hållning och distinkta röst var han som gjord för att spela officer. Pappan var för övrigt överste, så researchen hade han så att säga i blodet.
”Selambs” blev en stor succé på sin tid. Gick i repris i SVT i somras och finns på Öppet arkiv.
Där kan man även se en tidig Lars Norén-pjäs, ”München-Aten”. En kärlekskomedi där det fullkomligt slår gnistor om samspelet mellan Tomas Pontén och Suzanne Reuter. Kanske inte så konstigt, de fann även varandra privat, levde ihop mellan 1983 och 2000 och fick tre söner ihop.
Andra kända tv-serier han var med i är ”Profitörerna” (som hal bordellägare), ”Kejsarn av Portugallien” (löjtnant, igen!), ”Radioskugga” (där han startade reklamradiostation), ”Tusenbröder”, ”Olivia Twist”, ”Höök” och ”Labyrint”.
Han gjorde också en minnesvärd roll i första Annika Bengtzon-filmatiseringen, ”Sprängaren”.
Stora eller små roller, Tomas Pontén satte alltid ett avtryck.
När Ingmar Bergman satte upp ”Kung Lear” på Dramaten med i stort hela skådespelareliten på scenen, fanns förstås Tomas Pontén med, som Edmund.
Fyra år senare skulle den legendariske regissören rasa mot Tomas Ponténs uppsättning av ”Hurly burly” på nationalscenen.
Inte mot David Rabes pjäs i sig, eller hur den framfördes, det är högst tveksamt om Ingmar Bergman någonsin ens såg föreställningen.
Men pjäsen lanserades inför premiären med att man hade baxat upp en stor amerikanare vid trappan till Dramaten och det gjorde Bergman rasande, så gör man bara inte på vår nationalscen.
Pjäsen handlar om några människor i Hollywoods utkant som missbrukar alkohol, droger och sex.
En fräck, frispråkig och mycket underhållande historia, med en drömensemble; Hans Klinga, Claes Månsson, Per Mattsson, Peter Andersson, Lena Nyman, Solveig Ternström, Inga-Lill Andersson och Helena Bergström, i sin första stora roll.
Bland det bästa jag har sett på teatern.
Och ett bevis för att Tomas Pontén var lika talangfull i som utanför rampljuset.