Patrick Ekwalls hyllning efter fruns död
Samlar in pengar till forskningen
Publicerad 2021-09-28
För sju månader sedan gick Hannah Ekwall, 39, bort i bröstcancer.
I helgen arrangerade Patrick Ekwall en välgörenhetsfotbollsmatch för att hedra Hannah – och samla in pengar till forskningen.
– Jag vill verkligen inte att någon annan ska uppleva samma helvete som jag och min familj har gjort.
Det var i februari som Hannah Ekwall, 39, gick bort i sviterna av den bröstcancer hon diagnostiserades med i mars 2020.
Hon lämnade efter sig maken och sportjournalisten Patrick Ekwall, åttaåriga dottern Tindra och vuxna bonusdottern Wilma.
Under lördagen arrangerades Rosa matchen till minne av Hannah Ekwall och till förmån för Bröstcancerförbundet som Patrick Ekwall är ambassadör för. Fotbollslaget FC Samp, som han själv spelar i, mötte Torstens Lärjungar på Djursholms Idrottsplats och laget spelade i rosa tröjor som sedan auktionerades ut.
Patrick Ekwall berättar om sitt initiativ som han hoppas ska sprida sig och därmed kunna inbringa mer pengar till forskningen.
– Rosa matchen är min idé så vi kan samla in så mycket pengar som möjligt genom idrotten som ligger mig varmt om hjärtat. Min idé är att vem som helst, det kan vara individuella idrottare och lagidrotter på alla nivåer och i alla sporter, tävlar i en rosa tröja. Den tröjan säljer man efteråt, helst på auktion, och pengarna går till Bröstcancerförbundet.
– Varje dag diagnostiseras 20 kvinnor med bröstcancer och lågt räknat är det i snitt tio människor som står väldigt nära dessa människor som också drabbas. Många av dem finns inom idrotten som är Sveriges största rörelse och då tycker jag det är bra om just idrotten kan ställa upp och hjälpa till.
Patrick Ekwall poängterar att det inte enbart handlar om pengar, han är också mån om att kvinnor utbildas i att undersöka sina bröst.
– Ju tidigare man upptäcker det, desto större är möjligheten att det inte ska sluta som det gjorde för Hannah.
Hur har tiden efter Hannahs bortgång varit?
– Det är fortfarande så overkligt. Ibland sitter jag hemma och undrar när hon ska komma in genom dörren. Men det gör hon ju inte. Men vi tar oss framåt, jag får också kraft och hjälp av alla människor som hör av sig på sociala medier och berättar att de blir hjälpta i någon mån. Jag och Tindra sitter inte och tittar in i en vägg och drar ner rullgardinen. Allt vi gör, som det här, vet jag att Hannah hade älskat att vi gjorde. Idag har hon till och med fixat fint väder. Det har hon röjt med där uppe. Men det är typiskt Hannah att göra det, säger Patrick Ekwall med ett leende och blickar upp mot himlen.
Men han hymlar inte med att tillvaron stundtals är väldigt kämpig.
– Ibland dippar det och då får det göra det. Men det sköljer över mig ganska snabbt. Vi lever ju – och då måste vi leva. Hannah hade inte velat något annat.
– Jag vill verkligen att så många som möjligt förstår hur vanlig den här sjukdomen är och hur jävligt det kan vara. Det är fruktansvärt och vidrigt att Hannah lämnade oss så tidigt. Jag vill verkligen inte att någon annan ska uppleva samma helvete som jag och min familj har gjort.
Hur går tankarna när du ser tillbaka på sjukdomstiden?
– Det är annorlunda känslor. Det kanske låter jättekonstigt, men på ett sätt var det nästan jävligare när Hannah var sjuk och man inte visste någonting och hela tiden levde i en ovisshet. Nu vet vi och det finns ingen återvändo. Det är en sorg och en tyngd som ligger i ens hjärta. Det är inte lättare att bära, men det är åtminstone inte ovisst. Däremot vet vi ju inte hur vi kommer reagera framöver. Men vi står upp och hoppas att tiden kommer läka hyggligt mycket.
För Patrick Ekwall är dagen känslosam på många sätt.
– Det känns väldigt stort att så många engagerar sig och bryr sig. Jag hoppas såklart att det ska ramla in så mycket pengar som möjligt, men jag är inte helt bekväm att prata om det eftersom alla inte har möjligheten att skänka pengar. Men skänk en tanke i alla fall.