Lektioner på bio – men lär vi oss nåt?
Jens Peterson: ”Jurassic world” serverar många bekanta moralkakor
Du kanske tror det är sommarlov?
På bio väntar nya lektioner. Actionfilmer vill gärna vara uppfostrande mellan explosionerna.
”Jurassic world” serverar många bekanta moralkakor.
Och den är inte ensam.
De stora Hollywood-filmerna vill gärna baka in uppfostran i sina sina kittlande och skrämmande äventyr. Det är ofta ungefär samma budskap.
1) Forskning kan vara farligt. Mixtra inte med djur och natur.
Tro inte att du kan kontrollera försöksdjur du gjort experiment på. Dinosaurier, apor, robotar, hajar. Allt kan slå tillbaka.
Det visste redan Mary Shelley som 1818 kom ut med boken ”Frankenstein”.
2) Ny teknik är hotfull. På 1800-talet var det elektricitet som skrämde, sedan dess har många uppfinningar fött nya skräckhistorier.
3) Man bör inte jobba för mycket. Varje storfilm ska ha en huvudperson som försummat barn eller andra nära och kära men inser, efter att världen kraschat runt omkring dem, att det är bra att umgås mer.
4) Katastrofer är bra för förhållanden. Dinosaurier attackerar. Utomjordingar spränger storstäder i bitar. Det visar sig vara det botande receptet för krisande relationer, oavsett om det är mellan kärlekspar, bråkande syskon eller föräldrar och barn.
Är det någon som lär sig något av alla dessa lektioner som upprepas generation efter generation?
”You maniacs! You blew it up! Oh, damn you! God damn you all to hell!” skriker Charlon Hestons rollfigur i finalen av ”Apornas planet”. Den kom 1968. Men mänskligheten hade inte lärt sig något när det var dags för nya versioner av samma historia.
I ”Terminator 2”, som kom 1991, berättas att domedagen inträffar 29 augusti 1997 när kriget mellan robotar och människor börjar. Om ett par veckor är det dags för ännu en Terminator som utnyttjar det faktum att folk aldrig lär sig av misstagen. Alla dessa uppfinningar som förstör, alla dessa galna vetenskapsmän.
Alla fantasier. Det är lättare att tro att man kan föda levande dinosaurier via provrör än att tro att två ständigt grälande makar blir nykära för att de jagas i en djungel.
I biografen blir vi rädda under några timmar, men kan få försoning och frid i finalen. När vi går ut i den riktiga världen är allt lika skrämmande som när vi gick in.