Svartare och mer dramatik än väntat i Jöbacks sommarprat

Wolfgang Hansson recenserar Peter Jöbacks sommarprat

Wolfgang Hansson

helskärm

Luftballongen med Peter Jöback ombord störtar mot marken men ändå känner han ett inre lugn.

Jöback väver snyggt ihop den dramatiska olyckan med berättelsen om sitt eget haveri.

Jag hade inga större förväntningar på Peter Jöbacks sommarprat. Tänkte att de nog bli en katalog av hans framgångar på musikalscenen tryfferat med ett rikt galleri av kända namn.

Så jag blev glatt överraskad när han istället bjöd på stor dramatik och en personlig och utlämnande berättelse om övergrepp och att inte duga. Alla framgångar till trots så kraschade hans liv som 35-åring. Till slut var det så illa att han skrev in sig på ett behandlingshem under sex veckor till priset av en årslön.

Han fick bearbeta sina trauman från familjens hemligheter och sexövergrepp på teatern vid unga år.

Jag tycker det låter som en hel del hokus pokus när jag hör vad Jöback fick pyssla med på behandlingshemmet, exempelvis att slå mot en kudde och samtidigt skälla på sin pappa. Men uppenbarligen fungerade det för musikalartisten även om det låter nästan för bra.

Han beskriver det som att han kom ut som en ny människa.

Tidigare kunde han inte förstå varför alla framgångar inte gjort honom lycklig. Nu kunde han känna tillfredställelse i det lilla.

Det räcker att han står i en luftballong över Stockholm och håller sin pojkvän i handen för att lyckan ska infinna sig. Han blir inte ens rädd när ett väderomslag tvingar dem att nödlanda med en kraftig duns i Farstasjön. Ballongfararen har lovat att korgen flyter på vatten men det gör den inte.

Det är inte bara Jöbacks liv som hänger på en skör tråd utan även tio andra i ballongen. Till slut lyckas de vada i land i midjedjupt vatten. På stranden står en liten folksamling som följt dramat.

Peter Jöback blir igenkänd trots att han satt på sig sina solglasögon. Som ett bejakade av sin egen fåfänga erkänner han att han ändå är rätt nöjd med att någon känner igen honom.

Ärligt åtminstone.

Idag sommarpratar: Hanna Wallensteen