Alla måste se Ken Burns mästerverk ”Country music”

NEW YORK. Om jag vore enväldig härskare skulle alla ha det soft och härligt.

Utom på en punkt.

Diktator Bjurman hade tvingat alla över tolv att se Ken Burns sexton timmar långa mästerepos om countrymusikens historia.

Helt har jag kanske inte fullföljt det här tankeexperimentet. Fick jag verkligen bestämma allt finns det nog viktigare saker jag borde ombesörja, rörande exempelvis sociala orättvisor, klimatförändringar och det faktum att Brage bara tog en poäng mot Trelleborg förra helgen. 

Men nu får jag ju inte det, så jag nöjer mig med min fantasi om universell, obligatorisk binge-tittning på ”Country music” – Ken Burns färska monumentalverk om countrymusikens historia, fördelat på åtta hypnotiserande tvåtimmarsavsnitt.

En av USA:s mest hyllade

Burns är sedan länge en av USA:s mest hyllade dokumentärfilmare och har tidigare gett konturer åt Amerikas själ och historia i oerhört ambitiösa fresker om inbördeskriget, jazz, baseboll och den förödande förbudstiden.

För två år sedan prisades den 66-årige new yorkern välförtjänt för den slutgiltiga skildringen av Vietnamkriget – och nu ger han sig, med samma nit, minutiösa noggrannhet och innerliga dedikation på Jimmie Rodgers, The Carter Family, Hank Williams, Patsy Cline, Johnny Cash, Loretta Lynn, George Jones, Tammy Wynette, Emmylou Harris och alla andra som under det gångna seklet varit med och format den ofta fattiga amerikanska allmogens egen musik, i sin ursprungliga form sammanfattad som ”tre ackord och sanningen”.

Och vad, undrar vän av så kallad ordning, skulle jag få ut av att alla mina tänkta undersåtar tog del av denna lektion? 

Alla blir goda människor

Mja, det skulle bara vara djupt tillfredställande att veta att världen fick större förståelse för något så missuppfattat som ligger mig så varmt om hjärtat; lärde sig om det fascinerande ursprunget, blev varse det nära släktskapet och de otaliga korsbefruktningarna med soul och rhytm & blues, såg hur sammantvinnad countryns historia är med hela landets dito och öppnade sig för all den fantastiska musik de skapat där ute i bergen, på slätterna, i ladorna och på honky tonksen.

Det skulle, tror jag dessutom, i sig gynna hela mänskligheten. Alla som börjar lyssna på Mother Maybelle Carter blir goda människor, punkt och slut.

Så nu utfärdar vi det dekretet:

Samtliga medborgare måste ägna sexton koncentrerade timmar åt Ken Burns country-dikt.

Sedan kan ni göra vad fan ni vill.

ORSAKER TILL EXTAS

Nick Cave & The Bad Seeds Ghosteen (Album)

Rent plågsamt starkt mästerepos, detta.

Succession (HBO-serie)

Vi är på väg mot högsta tänkbara HBO-nivå när andra säsongen nu kulminerar på söndag.

Sofia Talvik – Paws of a Bear (Album)

En av Sveriges allra bästa singer-songwriters och det är dags att Sverige upptäcker det nu.   

Följ ämnen i artikeln